Här bakom finns Augustas tidigare brev till Josef

Utdrag ur Augustas senare brev och en minnesskrift av henne underst


Gå direkt till brevet:
Juni 1915 till Josef och Elsa från Holsby brunn
November 1915 om familjesaker till Elsa
April 1916 till Josef om hälsoproblem
Maj 1924 till Elsa om Maja och Nils
April 1925 till Elsa om David och Gösta m.fl.
Augusti 1925 till Elsa om Nils svek
November 1925 hur man lagar till gås
December 1925 om David, Nils och bojkott
December 1926 om julklappar till Familjen Elsa&Josef
Juli 1927 om Davids amerikaresa och lite av varje till Elsa
September 1927 om Göstas bröllop och bild från kyrka och bostad på Linnégatan till Elsa

 

Till brevmenysidan



troligen poststämplat 28/6 1915. Här arbetade Josef flera somrar under studietiden


tillbaka till menyn

Limhamn den 29/11 1915

Min kära lilla Elsa, Gudsnåd vare öfver dig ock Josef hela hus;

Du kan tro att jag blef ledsen öfver att jag inte var hemma så att jag kunde få tala med dig ikväll, ock jag som har längtat så att få höra något från er, vi voro just gångna för att föllga hem Ellen och hennes småttingar, Maja och jag
Oskar ock far voro på söndagsskolmöte i Tabor. Ja jag hade så mycket att tala med er om, och hade jag inte haft så brått som jag har i denna veckan, så hade jag rest till er ett tag. det är så mycket man inte kan säga i tellefon, knappast i bref, och man skulle inte bli förstådd, men så mycket måste jag säga att jag har mycken oro ock bekymmer, om dagarne, för att inte säga sorg,- Jag tror det går dåligt för Nils, men han är inte heller sådan som han skulle vara, ock förhållandet mellan far och honom har senaste tiden inte varit riktigt godt,(önskar att han vore lite mer ödmjuk mot sin far, ty det är ju så att fjerde budet har löfte med sig även om han tycker sig ha rätt?) ock hur svårt detta käns för en mor det är omöjligt att beskrifva. jag kan intet göra, jo! jag kan bedga ock detta är godt att kunna få.

Ty, vilken vän vi ha i Jesus all vår synd och sorg han bär och hur stort att alla bördor vi få lämna honom här.
Ja jag vet jag har hans löfte han ska höra mina böner, och allt skall bliva väl, för hans eget namns skull. Gud är annars mycket god emot mig han ger mig kraft att bära mycket som annars vore mig för svårt. Ja men en sak kan jag tala om som gläder mig de e att Gösta har blivit inskriven i K.F.U.M. ynglingaförening eller Skoutklubb, och jag tror att det blir till nytta fer honom men nu skriver jag bara om mig sjelf, då jag i sjelva verket mest önskade att få höra något från eder, mina kära barn, försök en gång till ikväll om du kommer ner, och jag skall hålla mig hemma riktigt snällt, jag undrar om ni kommer hem den 1ste, det skulle vara så roligt.
Ja Nu är det sent, god natt kära barn, hade jag varit hos er hade jag nästan tänkt att säga jag skulle stoppat täcket om er, men när jag tänker efter så blef det väl jag som blef omstoppad i stället, ja ja så blir det med åren, många många kära kära helsningar från mor

tillbaka till menyn

                                   Limhamn den 1 april 1916

älskade barn Guds nåd vare öfver eder beständigt. och hans kärlek skydde eder ock vare med eder.
                                   I dag fick far en räkning på tellefonsamtal, till Lund på 2 kr. det tyckte far var för mycket, ock därför får jag nu använda mig af bläck ock penna. och det är kanhända lika bra det; Nu är det vackert väder, och jag undrar så mycket om lillan får lof att komma ut snart, ni får väl lof att köpa henne en vagn. här ute äro de små ute och åker i dag väse, och det för ovillkorligt mina tankar till er och till lillan hur glad hon skall bliva, att få komma ut i Guds fria härliga natur och sedan vill hon nog ut för jemt det skall ni nog få se, Jag längtar så och önskar ibland att jag vore hos er mina älskade. Jag är bättre nu och kan ju arbeta lite men jag förstår att jag måste taga allt lungnt, men det är just det som är så svårt. här är allt bara oro och bekymmer. Jag undrar om du Josef kan begripa vad jag har i min stortå för den värker odrägligt ibland, och föresten hela foten. jag har nu igen tagit en satts pullver, och får väl då nu hålla upp en vecka. Oskar är bättre

nu så att jag tror inte han reser någonstans. men för min del undrar jag om jag kunde bli något stärkare om jag fick vila och lämplig behandling, eller kanhända, jag är så dålig att jag inte har nån nytta af det. jag vill emellertid inte nämna om det för far. och till Holsby vill jag inte resa. men till Tyringe. där har jag många bekanta.


Tyringe ligger 10 km väster om Hässleholm. Kurhotellet har en spännande historia. år 1905 stod byggnaden klar och var då en Vattenkuranstalt. Hit kunde man åka för vila och rekreation och Tyringes höga, rena skogsluft ansågs mycket hälsobringande. Många celebriteter har under årens lopp gästat hotellet. Under 1930-talet var Tyringe Kurhotell ett av de mest välbesökta Kuranstalterna i Europa."

och där har vita bandet vilohem. skulle vara roligt att höra vad du säger. Jo jag vet vad för vatten du vill att jag skall dricka Josef.---.....

avslutande ord i bilden nedan:

 

tillbaka till menyn

Utdrag ur brev från Augusta till Elsa från Limhamn 16 maj 1924

...Det hela är mycket vackert, men vackrare är verkligheten, ty våren är här, Josefs gullviva, primula veris, som han bytte till sig från RĂ¼gen står i rik flora i trädgården, och pryder i vackra buketter vårt kaffebord. Påskliljor, violer och en enda liten vitsippa, vilken förirat sig hit från en av norra Skånes bokskogar....
Jo vi må Gud vare lov, så bra som man väl kan tänka sig att må, när man är 64 år, far är så duktig nu, han knogar dagen lång, med att hålla sina fastigheter i stånd, och det är göra nog. för min del är jag inte just så stark, men jag är glad över att jag har en liten snäll duktig flicka, har snart varit här i två år. det sparar mig mycket, och jag tackar Gud därför. Han ger härnere vad jag behöver och hela arvet är ändå över Halleluja.
Nu är det ju också snart tid för Nils att flyga ur boet, han skall ju som ni nog vet förut, tillträda sin platsen 26 maj, som tredje notarie, vid vestra göinge häradsrätt i Hessleholm. det blir tomt. så är det bara.
Kvitten, han har brått nu, och har två ritare. Nils är förstås den ene. hjelper honom och Maja är hans maskinskriverska......jag tror att de passa för förlovning med varandra. Maja har utvecklats till en respektabel flicka, eller liten dam, hon har godt anseende här, hon är sekreterare i vita bandet, och det betyder inte litet det. dessutom ungdomsledarinna, i föreningen, hon läser och skriver både tyska och engelska och det är hon som har hjulpit Nils, och hört honom, hon är också hemma i lagfarenhet, så att hon kan bli till god hjelp för honom i framtiden; jag hörde att häradshövdingsfru i Hessleholm, satt på tinget, och skrev varje dag, fast hon inte är jurist, och då så. dessutom är hon skicklig till att spela piano nu. i går kväll spelade hon uppe hos Daniels så att jag trodde det åskade, och idag har det verkligen åskat; här.

Det är likväl en sak som Maja behöver lära, nämligen att förestå ett hem. Ty med husliga sysslor har hon haft så liten tid här, alldeles som många flickor nu för tiden. Hon har också tänkt, att söka komma i någon hushållsskola. Ty Nils blir nog fodrande i den vägen, men jag tror inte att man i någon skola lär hur ett hem skall skötas. Nu kommer jag till det som jag länge tänkt på, men som ingen här hemma har reda på, allra minst Nils och Maja. och ingen får heller veta att jag skriver om det till dig. Elsa, jag vet ju att både Josef och du tycker mycket om, ja håller av Nils, och han är en snäll pojke, för hans skull Elsa, bjud Maja hem till dig, för någon kortare eller längre tid; jag tror Elsa, att du skulle kunna, ha både nytta och glädge av henne, och för barnen tror jag hon skulle bli till glädge, och för hennes egen del tror jag att hon skulle ha stor nytta av att få vara där lite, jag tror att hon skulle få lära åtskilligt av det husliga, och vad som fodras av en god husmor. utav dig. Ja nu sätter jag slut och punkt.....far och mormor helsar Många kära helsningar. Mor.

Dessa pressade gullvivor fanns med i kuvertet i detta papper. Måste vara de som Augusta skriver om i brevet.
tillbaka till menyn

Utdrag ur brev från Augusta till Elsa från Limhamn 9 april 1925

Älskade, förlåt jag hade så när sagt, min mest älskade sonhustru....Wi undra om Josef är i Nyköping än, platsen i Östersund, får han inte, det såg vi ju. och det var väl. viu äro ju långt nog skilda ändå. vet du Elsa, det är så underligt, när man blir gammal, och barnen lämnar hemmet, åtminstone är det underligt för mig. Jag har älskat mina barn så högt, som någon mor i verlden kunnat älska, kanske mer än många, och gör det än, och dock är det så som om jag vore en främling för dessa: några av dem åtminstone. sedan de sjelv bildar hem eller äro på väg därmed. jag vet inte vad orsaken kan vara. En sak är likväl viss och sann, Elsa lilla så har jag alldrig känt det för dig och Josef...
....Nils kommer inte hem till påsk, till mor. men Maja håller på att ordna för en resa dit i morgon reser hon....
....Gösta är hemma, han är snäll och hygglig. nu. far och jag pratar för honom, att han skall vara arbetsam och skötsam; och han tycks rätta sig efter det. han håller på att arbeta upp sig i sitt hantvärk och har rätt många fina beställningar. vi har tänkt att han skall kunna sätta upp ett skylltskåp här ute; han är mycket bättre nu, om inte så som jag älskade att se honom. så kan man ju ändå vara glad. han dricker inte. inte ens röker. dansar inte. och umgås inte nu mera med sådana flickor som kunde bli honom till snara. han är för tillfället med i Limhamns idrottsklubb och tränar. ett par kvällar i veckan. också är han Hantverkarsångare när di ha sina fester, men det är jag inte glad at.

Det är ändå trots allt roligt för far och mig att vi få ha en hemma, det är ju också den minste. mina tårars men mina ljusa drömmars barn. den älste sonen, och den yngste, och alla dem som äro emmellan, ligga mig dock lika ömt om hjertat. min lille David. Längst borta, och dock mitt moderhjärta så nära, så nära.
Apropå David och Amerika, så skall jag verkligen tala om något; David skrev i sitt förra brev, att ett rykte har spritt sig i Chikago, att Oskar Nilsson ämnar komma dit och att stora förberedelser företagas, för att mottaga honom.....David går nu bara och väntar och längtar, och far? Ja honom vet man alldrig var man har honom: alldrig förrän i sista stund; men så mycket kan jag tala om, att han har köpt sig ett engelskt lecikon och läser engelska i smyg....

Hantverksföreningens blivande hus som uppmärksammats i Skånska Dagbladet och ritats av Dan Nilsson och sannolikt ska byggas av Augustas man. Oskar klippte ur det ur tidningen och ville att Josef skulle få se det.

 

tillbaka till menyn

Utdrag ur brev från Augusta till Elsa från Limhamn 3 augusti 1925

Kära lilla Elsa: Herren vare med dig, , och välsigne dig och de dina; Ja Elsa! Guds välsignelse är ju ändå det bästa av allt, ty allting annat är fåfänglighet och förgänglighet, och jordisk lycka kan förvissna, förgå, detta sistnämnda har jag fått se prov på sedan jag kom hem. vänner kunna dö och lämna osv. men det är något som måste kännas värre, när vänner svika, vänner till vilka man satt hela sin själs tro och tilit. Stackars lilla Maja hon får känna det så, och jag känner det djupt med henne.
Det är mycket illa gort av Nils; jag hade alldrig väntat sådant av denne min son, må likväl Gud förlåte honom för vad han gjort. tänk dej, att han har varit så falsk, så att jag alldrig, har sett, alldrig läst, om maken till det, endast en, och hans namn vågar jag inte nämna, tillsammans med mitt eget barn,.

Varför har Nils i alla dessa år gått och, och väckt framtidsplaner, ljusa förhoppningar, om ett lyckligt hem för att sedan, grusa allt, varför har Maja varit så flitig och sytt på sin utstyrsel allt i 2 upplagor, som du vet att du sjelv gorde. jo han skulle ha det ena. Nu har hon rest till Wargön, och där går hon nog och väntar att Nils skall komma till henne igen, ty hon kan inte fatta det än, och ändu in i det sista lovade han att komma, om han bara kunde bli kvitt sin nya kärlek. Tänk så falskt. Dock vad tänker jag på; ni har ju inte reda på det. eller hur; men det är en annan. jag vet inte vem hon är eller hur hon är, som kommit emmelan, och jag önskar inte veta det. jag känner bara en stor starkt uppslukande sorg i mitt hjerta att min son har kunnat handla så trolöst, även han. Nu vet jag ju inte om han stannar i Wernamo, eller om han kommer upp till er, hemma trivdes han inte men om han kommer, så tala inte om detta, att jag har skrivit om det, och lilla Elsa tala inte om något som jag sagt förrut: Här hemma känns det tomt....
....Daniel och Ellen med lilla Irsan voro här i söndags. De hålla ju till här om söndagarne och då är det alltid roligare....

 

tillbaka till menyn

Utdrag ur brev från Augusta till Elsa från Limhamn 21 november 1925

....Nåja, Mårtensafton var hela familjen, far, jag, mormor, Gösta och Maja, vi voro hos Daniel, på anka och lutfisk, men vi här hemma hade en stor gås, den hjelptes vi åt att äta upp påfölgande söndag, allesamman, ja apropå gåsen så äro de billiga i år, och jag har stekt en anka som vi ska ha till middag i morgon.
Ja, en gås behöver nog sina 3 timmar i ugnen, under flitig ösning. när den är nära färdig brukar jag slå av en del av flottet, och späda skyn med kokande vatten, det gör den mjukare.

Angående bilen så står den mest inne nu, för vägarna är så gyttgiga, och när den då är tvättad och fin vill far inte ta ut den. han har också gort en bilrengörings anordning. borta på tomten; där främmande bilar mot betalning kunna rengöras, duktigt inte sant. Men om vi leva till det blir sommar så skall den nog få veta vad den skall vara till tänker jag. Och kan ni tänka er gamla mormor är så pigg på att åka bil
hon var med häromdagen till Karaby, nära Lanskrona, där jag har en kusin som är lärarinna Emma Ekelund. det var riktigt kärt för mig att hälsa på henne....

 

tillbaka till menyn

Utdrag ur brev från Augusta till Elsa från Limhamn 23 december 1925

....Sedan var det en sak som jag särskilt ville skriva om. och lägga er på hjertat; Det har kommit en Amerikanare hem som vi stå i stor tacksamhetsskulld till. Det är Byggmästare Hultman, Ruts man, honom som David arbetar hos, och är innakorderad hos. De har varit så goda emot honom, så att vi kunna alldrig gengälda det. David och Walle bodde förrut i Kineskvarteren, så blevo de sjuka båda två, och kom inte på arbetet, då körde Hultman upp med sin bil och hemta dem hem till sig, här få ni inte vara sa han ni ska bo hos oss,

i somras tog han dem och familjen Tre veckor ut på landet, alldeles som sina barn....Ja nu är det jul. en underlig jul för oss, Nils kommer inte, när han inte får ta sin Ingrid med. vi tycka att det brådskar brådskar inte, utan han får vänta, han skriver så hemskt så att jag blir rädd, kallar sig sjelv bov, och vet inte varför han skulle bli född, vet inte vad jag skall tänka om den lilla stackaren, Gud hjelpe honom, likasom Gösta som ligger infrusen med båten Jon Lunvall i Gävle. Komma de loss skulle de pasera Malmö någon dag i julen. på väg till Boston.....

 

tillbaka till menyn

                                   Limhamn 21/12. 26

Ja nu kommer tomten från Skåneland, han har haft ett väldigt sjå, att plöja, genom hundramila skogar, över berg och dalar; ock när ni inte fans i Strängnäs så måste han fortsätta; till sist fick han lämna det till posten, för han hade så mycket annat också; jag tycker det skulle varit intressant att fått fölga med, och se hur tomten drog, en hel rad av vagnar efter sig, med julpaket i, och se hur han stampade i snön så att det yrde ikring, och röken stod ut ur näsan, ibland tänker jag att han fick blåsa i en pipa, så att alla björnar och alla bilar, och slädar måste skynda undan. ja gissa nu vad det var för en tomte. hoppas att han inte kommer för sent.
            I lådan finner ni först något till pappa att gå i snö med. och mammas Petterput får inte heller bli kall.
älsta dottern i huset får lära sig baka, så fin en kaka; och fästa i pelsen när hon går bort, en liten bukett som farmor gjort. älste sonen ska måla, och i målareslips skall han pråla; lilla Margareta skall läsa om sin prinsessa, och sjelv är hon en liten snäll flicka. så också lilla Karin när hon sina dockor målar hoppas snövantarna passar lilla bror får hela tomtetåget med station och allt.
 
Så önskar nu farmor och farfar er alla stora och små en riktig välsignad god jul,
 
             i hjerta i hem, och i Herrens hus
 
 
                          farmor mor



här nere ha vi den vanliga gråa julen men inne söka vi få det ljust och godt.
Gösta är den ende av pojkarna som blir hem i jul. David har skrivit, att han hade gärna velat komma, men som han just nu har ett bra jobb, förman, på ett 20 våningars bygge i Brocklyn. nu ska ni få hans adress; Det är väl något som håller honom kvar darute ett hopp kanske. Wi ha tänkt att Borgmans ska vara här julafton, vi hos dem juldagen som är Ellens födelsedag. vi skola på kvällen, alla vara hos Daniel på kaffe; och hr och fru Karlson äro där om nyår ha vi faster och Ernst.
 
Herren vare med oss alla, och give oss av julens frid


tillbaka till menyn

(Röda rubriker tillagda för att underlätta läsningen)

                                     Limhamn den 21/7 1927

Morgon mellan fjellen klara bäck och flod
porlande mot hällen, sjungen Gud är god.
Det är en härlig morgonstund, jag skriver detta brev. och i mitt hjerta hörs ett eko, att Gud vår Gud är god.

Sorgen

Med dessa känslor helsar jag eder mina älskade däruppe i midnattssolens land; tro inte att jag glömt bort er, någon enda, men jag har egentligen inte varit glad riktigt den senaste tiden, och man måste ju vara glad för att kunna skriva, det har varit som om något velat binda min andes flykt, och det är så mycket som vill trycka ner. Men nu skall jag skriva, och jag önskar att jag kunde nu riktigt lätta mitt hjerta i dessa rader och att ni ville förstå min tystnad. först då detta, att min, vår älskade lilla David, inte kunde trivas hemma i Sverige fastän jag vet, att både far och jag gorde allt för att han skulle kunna det.

David emigrerar

Det var något som drog honom med oemotståndliga band ditut, något som jag ofta såg i hans ögon, men som jag inte kunde förstå. men som gorde mitt hjerta så ont, var det missräkning, eller insåg han att han ej använt tid och möjligheter rätt, ville han nu göra om det bättre, eller --- ---. Jag kände till slut att jag måste böja mig, om det var Guds villga. och när jag gort detta. kom ett stort lugn över mig. men ett som nästan bedövade, jag gick som i en dröm och ordnade för hans resa, stoppade till honom allt vad jag kunde. gav honom min bibel, min olästa rikedom, som jag fått av församlingen och han tog den. vi böjde våra knän han och jag, jag överlamnade honom i Guds hand; han lovade att bedja om han kom i nöd eller frestelse, och då kan jag ju vara lugn.

Avresan

Wi fölgde honom alla till Köpenhamn. voro ombord, allt som i en dröm, men när båten gled förbi under det två musikkårer spelade i för och akter, och han vinkade sitt farväl, med samma utryck i blicken som gorde mig så ont, då lade sig åter något tungt på mitt hjerta, men Gud styrker: Dani tog några kort, som jag skall sända; angående korten och brev och allt som vi fått från er vill jag av hjertat tacka och de många glada helsningarna och värma lovorden, om er gästvänlighet och allt det trevliga som ni berett dem som kommo till er med helsning hemifrån och som jag fick motaga, ute på Malmö redd, ombord å Jon Lunwall: ty vi fölgde med tillsammans dit ut fru Karlsson, fru Gudmundson och jag.

Göstas arbete och bröllop

även Gösta var med: ty han skulle föllga med som andra machinist till England, han blev uppringd från maskinistföreningen, samma dag, och erbjuden platsen, vilken han tog då fabriken för tillfället inte hade så mycket att göra, Jag vet nu inte om han kommer att föllga med, även till Norrland. men han behöver nog att förtjena så mycket som möjligt, då han inom närmaste tiden kommer att gifta sig, något som också är ägnat att giva mor mycket att tänka på.
Ja emellertid tack för helsningarne de glada, både från med Albin och Kaptenen, samt hans barn kaptenen har nu semester han och familjen var i vår trädgård och drack pomack, sedan flintrännan fört oss alla tillbaka till Limhamn, de kunde inte nog omtala hur trefligt de haft, och hur bra ni ha det.

Ellen och Daniels barn

ja så skall jag ju helsa från Anna och Maja, och tacka för konfekten, de äro så snälla och rara båda två, och duktiga i skolan, de skola nu begynna hos fr Åberg i malmö, Birgitt liksom förut Elsa, i borgarskolan: ock Yrsa. ja hon har goda dagar nu, hennes Maja har semester, och fasan kör dem omkring till alla badorter i skåne, hon blev mycket förtjust över asken med konfekten, Mina kusiner i norrland har vist en liten butik eftersom di ha så gott om Chocklad:

Livet i Piteå

Ja ock så har ni ju haft säger hon besök av kronprinsparet, jag har tänkt mig Wera och Margareta bland, de blomsterbringande skolbarnen. ja jag har tänkt mycket högt, när jag hörde att de skulle komma till Piteå. Ty denna stad har på sista tiden blivit mycket mycket intressant för mig. och jag fölger noga med vad som händer där, även när skogarne däromkring brinner, till min stora förskräckelse: och när blixten slår ner i ledningar och hölger allt i mörker även hospitalet är jag med; men tröstar mig mig med att midnatt solen ännu inte upphört att skina, men snart gör hon väl det;

Norrlandsresa?

om vi skulle komma till Piteå? ingen skulle väl önska det hellre än jag. men sommaren är ju snart slut, jag lät visserligen vällga mig till ombud för vita bandet i Sundsvall. med tanke att jag. skulle komma upp till er. det blir i augusti, men jag vet dock inte om jag kan resa; far har nu varit i Oskarshamn. på konferens åkte med postens bil. dit. ock nån gång i aug kommer hesskapet Linbom hit från Wernamo, vi ska också haft besök av Bengtsons skoläraren från Warjön, som med familg var på biltur i Skåne; men vi råkas väl om Gud vill, nångång, jag har alltid önskat att få tillbringa en jul i ert kära hem, det skulle vara mig mycket kärt, och vem vet när nu snart, far och jag, blir ensamma.

Avslutning

ja så får jag väl sluta och anbefaller er och oss alla i Gud. vår Frälsares, nådiga hägn. och kärleksfulla ledning. Ty hans nåd är mer än liv. så sänder jag er alla mina innerligaste helsningar Elsa Josef, Wera Margareta Karin Gunnar, och lilla Bo, som Farmor vist inte glömde på födelsedagen fast hon inte blev färdig med något. inte Margareta heller i går, men snart får ni en hel laddning med kort, och kanske då ochså något annat. ber om min helsning till fr R. kära hels från mig, far, mormor, Nisse;
                                                      Mor farmor


tillbaka till menyn

Limhamn 28/9 27
Kära helsningar från Linnegatan. 25. Will bara underrätta om, att Göstas lillebrors bröllop har blivit framflyttat till nu om söndag den andre 2da ocktober
skall vigas här hemma kl 2 söndagmidag, av ps Westlundh ännu en gång
kära helsningar från oss alla, till er alla
genom Mor


tillbaka till menyn

Augusta skrev en fyra sidor lång text i minnesskriften ”Salemförsamlingen i Limhamn 1895-1920”:

Länge lågo stränderna öde och sydvesten svepte ohejdat fram över grusbackarna här ute. Några små grupper samt enstaka fiskestugor kämpade mot storm och blåst på stranden, liksom deras invånare kämpat med vågorna där- ute under många stormiga nätter. Det hade varit ett obändigt och styvsinnat släkte, som befolkade Limhamn, men 1800-talets väckelsevindar nådde även hit och förvandlade folket till frid fulla och förnöjsamma människor. Om man på 1800-talet råkade förirra sig ända hit ut, kunde man få höra Sankeys sköna sånger ljuda från de flesta av de små stugorna och från stranden kunde man få höra dess toner ljuda över vattnet i ljusa sommarkvällar.
 
Men andra tider stundade.
 
Djupt under grusbackarna gömde sig stora rikedomar, vilka omsider upptäkta, så småningom förvandlade det lilla fiskeläget till ett blomstrande industrisamhälle. En skog av skorstenar växte upp. Nybyggare flyttade in. Idyllen blev störd. Åter hördes svordomar, och vilda orgier förekommo.
 
Bland de första nybyggarne var det även en metodistfamilj, som inflyttade från Malmö under våren 1889. Hos denna uppstod genast en innerlig önskan att bland de nyinflyttade skarorna få plantera metodismens fana. En liten missions fanns visserligen och även Frälsningsarmén hade nyss börjat höja korsets banér, men våra vänner, som varmt inresserade sig för människorna här ute, visste så väl, att ingenting kunde uträtta mera, när det gällde att rädda själar från synd och nöd, än en värkligt äkta gammaldags metodism. Små möten anordnades i nämnda familjs hem, och småningom ökades antalet av dem, som törstade efter det levande vattnet. Men på samma gång kom också behovet av att få en lämplig samlingslokal. I sammanhang härmed vill jag omtala en liten episod.
 
Ovannämnda vänner, man och hustru, vandrade en söndagseftermiddag fram över ängsmarkerna, samtalande om det som så ofta utgjorde ämnet för tankeutbyte: en predikolokal. Plötsligt stannade hustrun, såg sig omkring, och i det att hon pekade på den öde plats, där hon stod, sade hon: ”Här skall ett metodistkapell en gång ligga”. Lyftes månne för henne då en flik av framtidens slöja och såg hon måhända, att just denna plats en gång skulle bli medelpunkten för ett rikt pulserande liv? Allt nog, på denna plats står vår kyrka idag.
 
Grundstenen lades under stor tillslutning och i närvaro av sex predikanter, däribland vår så högt värderade och nu hemgångne broder J. M. Erikson. Det var i november 1895. Redan någon tid förut slöto sig flera andra troende familjer till metodistförsamlingen, dock – detta må vara sagt – utan någon som hälst agitation eller påtryckning från vår förut omnämnda metodistfamiljs sida. En verklig metodist har endast önskan att rädda själar och föra syndare till Gud. Det var med glädje och tack till Gud som hjälpen mottogs och snart var det en liten bedjande och kämpande skara, mötande än här, än där i familjerna, som bad om ett hus, dit man kunde inbjuda människorna för att predika för dem om Herren i andens och kraftens bevisning. Även nu kom hjälp. Gud giver sin välsignelse i rikt mått, då var och en gör allt vad han kan, och det gjorde även våra vänner, fastän detta icke är platsen att omtala det. Jag vet att det står antecknat i matrikeln där uppe.
 
Såsom redan är nämnt, lades grundstenen i november månad och redan mellan jul och nyår invigdes den sal i övre våningen, som sedan under många år fick bära det betecknande namnet ”bakungnen”. Och varmt var det, både andligt och fysiskt. Väckelsens vindar susade, där fordom endast otrons stormar rasat, och många voro de själar, som här funno frid redan från första mötet de bevistade. Stora skaror besökare måste i brist på plats vända om. Vattnet rann ned från de nymurade väggarna, svetten rann och tårarna runno ofta ned från bedrövades kinder – dock även glädjetårar runno, när syndare undfingo förlåtelse för sina synder, fingo frid och barnaskap hos Gud, genom Jesus Kristus. Lovat vare Hans heliga namn!
 
Pastor John Th. Janson var vårdhavande predikant i Malmö metodistförsamling, till vilken då även Limhamn hörde, och först ett år senare erhölls här egen predikant, i det pastor Lindborg från Finland då hitflyttade. Under tiden uppehölls verksamheten av bröder och systrar gemensamt samt av vår unge nitiske, rikt musikaliskt begåvade broder Söderlund, anställd som faktor vid Limhamns Snickerifabrik. Han var församlingens förste lokalpredikant.
 
Under årens lopp har sju unge män häifrån besökt vår teologiska skola och äro nu spridda över hela Sverige, ända upp till Kiruna, i öster och väster, ja, även i Finland och Amerika. På sistone har även en ung syster lämnat oss för att bereda sig att gå ut till hednavärlden. För allt skall Gud hava äran!
 
Man insåg ganska snart, att samlingssalen var för liten och att en utvidgning var nödvändig. Denna kom även till stånd under pastor Jansons verksamhet bland oss. Vår nuvarande vackra kyrka byggdes upp på den gamla starka grunden och invigdes under stor tillslutning i juni 1914. Även i den nya kyrkan hava vi mottagit många välsignelser från Gud, men vår bön är, då vi nu fira minnet av vår verksamhets början, att ett dubbelt mått av den anda, som bodde med oss i vårt gamla kära kapell, måtte tillfalla oss i vår älskade nya kyrkosal. Ja, vi höra redan suset av andens vingeslag och vi tro, att Herren skall giva oss rika skördar i en nära framtid.
 
Herren välsigne allt sitt folk! Vi arbeta gemensamt i tron, vi gå hand i hand mot målet och allas vårt motto är: Limhamn för Kristus!
 
Jag vill ändå nämna något om vår söndagsskola, som blomstrade upp samtidigt med den regelbundna predikoverksamheten, eller med andra ord, flyttade in i det nybyggda kapellet. Stor är skaran av barn, som där fått höra det sköna evangeliet om Jesus, barnens bästa vän. Många av dem äro nu fäder och mödrar samt goda församlingsmedlemmar, och deras barn gå nu i mors och fars söndagsskola och sjunga sången, den alltid nya: ”Jag älskar söndagsskolan”. Så ha vi, som äro äldre, fått se flera generationer växa upp omkring oss och efter hand intaga sin plats i ledet. Från söndagsskolan till juniorföreningen, epworthföreningen och sedan in i församlingen. Detta är rätt. Och att vi just nu ha en så stor skara ungdom bland oss, därför har vi näst Gud att tacka söndagsskolan samt det oförtrutna och målmedvetna arbete, som blivit nedlagt i densamma under årens lopp. Här är det på sin plats att giva föreståndaren, Oscar Nilsson, ett erkännande för troget och nitiskt arbete, ty söndagsskolans jubileum är även hans. Nu har han vid sina sida en trogen stab lärare och lärarinnor av för detta söndagsskolbarn.
 
Mycket vore att säga om Juniorföreningen och dess ledarinna, syster Hilma Hansson, som troget stått på sin post, stått där i alla väder, sedan hon nästan själv var ett barn, och som nu med sin ungdoms hela kraft och energi hängiver sig åt arbetet bland de yngsta.

 

Vile Herrens rikaste välsignelse över vår kära Salemförsamling!

 

Om en tid som går
har lämnat spår vid stranden,
dem flod ej sopa bort förmår med sanden,
Om eviga värden
man här under färden
lagt upp såsom skatter
för himmelska världen,
Om, vad man sått
i år som gått,
man skörda fått
med fröjd i skördeanden,
Då är det gott att tacka Gud,
ödmjukt, men jubel och lovsångs ljud.
Ära! Halleluja!