Den 7 oktober 2014 avled Bosse hemma i bostaden
I detta hus dog Bosse, 90 år gammal, stilla efter ett par veckors sängläge sedan han efter ett svimningsanfall inte orkade vara uppe.
Han föddes i den 10 juli 1924 i Strängnäs.
Bosses begravning ägde rum i skogskapellet på Skogskyrkogården i Stockholm onsdagen den 5 november. I annonsen i Dagens Nyheter den 18/10 står Nils Ferlins dikt.
Ser du vissna löv,
vissna löv i vinden –
så är jag ett visset löv,
visset löv i vinden –
Döden skall mig fatta
i sin gamla kratta –
...Å, jag är väl ännu röd,
ännu röd om kinden –
fast jag är ett visset löv,
visset löv i vinden
Den 31 december fanns denna dödsruna i Svenska Dagbladet:
Bilder från vuxenliv – klicka här
Bilder från ungdomen – klicka här
Den 23 juli 2017 avled Maj-Britt på Södersjukhuset
Magnus och Maj-Britt var vid Bosses grav den 18 juni 2017. Magnus kommenterade bilden så här: "Vi besökte gravarna på Sandsborg och Skogskyrkogården idag: Bosses- som även är Maj-Britts mammas och pappas. Vi hittade Maj-Britts morfar och mormors (Westberg), moster och morbrors(Ekman) Farfar och farmors (Larsson), fasters och farbrors (Emanuelsson). Döden är en del av livet."
I denna ljuva sommartid: Moster/Faster Maj-Britt har lugnt somnat in på Södersjukhuset idag, söndagen den 23 juli 2017 kl 10 på förmiddagen. Strax innan var jag där och tog farväl. Där hon har bott har hon haft det tufft den sista tiden . Hon åkte in med hög feber i ambulans den 9/7, opererades på SöS för liggsår 12/7 och behandlades för "stopp i magen". Sjukhuset har gjort en "avvikelsrapport" till Maj-Britts boende för dess uppenbara brister i vården och där har en "lex Sara-anmälan" gjorts. Maj-Britt var så klart mycket trött efter operationen men piggnade sedan till så pass att hon kunde sitta uppe. Ett vårdplaneringsmöte planerades. I förrgår var hennes ögon klarare än på mycket länge och hon log när jag kom. Vi tittade på foton och lyssnade till musik som vi brukat göra på Sjötäppan, men hon andades tungt. Igår orkade hon knappt se. Blicken var långt borta. Maj-Britt var den sista i vår föräldrars generation som nu förenats med det stora hela och vi är hennes närmaste anhöriga. Om vi kan ses några i samband med begravningen? Den bör bli inom några veckor. Det skulle kännas bra att träffa er igen. Kram Magnus
Begravningen ägde rum på Skogskyrkogården i Stockholm onsdagen den 23 augusti kl. 13.30 i Skogskapellet.
Maj-Britt Lindborg, Stockholm, har gått bort 97 år gammal. Närmast anhöriga är avlidne makens syskonbarn.
Att se vitsipporna och i Uppsala sjunga in våren, att lyssna till Sven-Bertil på Gröna Lund och fira midsommar i Leksand, att ta en båt ut i Stockholms skärgård, att njuta av körsbärsblomningen, syrenerna och schersminerna vid torpet i Bro, och när hösten kom, flyga till lägenheten på Kanarieöarna och slå sig ned under ett blommande mandelträd - detta var livet för Maj-Britt och hennes man de sista trettio åren.
2011 drabbades Maj-Britt av en allvarlig stroke som gjorde henne stum och förlamad. Maken Bo lämnade då deras fina lägenhet på Finnbodaberget och flyttade med henne till ett rum på ett särskilt boende i Saltsjöbaden. Med henne i rullstol fortsatte de att göra utflykter till välbekanta, vackra platser och gå på konserter. Han som var den vitale och fem år yngre, avled överraskande före henne, 2014. Han hade dock förberett det så att ett av hans syskonbarn kunde ta vid efter honom.
Maj-Britt föddes på Södermalm i Stockholm som dotter till silversmeden Carl E F Larsson och bokbinderskan/hemmafrun Signe, född Westerberg. Maj-Britt fick ta studenten, var engagerad i Svenska kyrkan, blev bidragsgivare till Amnesty, var med i ett antal körer och hade ett starkt frilufts- och naturintresse. Hon besteg Kebnekaise på skidor 1942 blev medlem i Svenska fjällklubben och vandrade så sent som 2006 vid Akka-massivet med sin man.
I körsången mötte hon sin blivande make, Bo Nilsson-Lindborg, jägmästarelev på skogshögskolan. De gifte sig 1951. Hon lämnade då sitt arbete på Södersjukhuset och flyttade till Värmland där hon bistod honom i ett skogs- forskningsprojekt. Hon började senare studera psykologi vid universitetet. 1968 flyttade de till Stockholm där Bo fått en forskartjänst. Efter psykologiexamen fick Maj-Britt så småningom arbete på Socialstyrelsen, med inriktning på barnomsorg, fram till pensioneringen 1984.
Maj-Britt hade lätt att få kontakt med alla slags människor vart hon kom. Maj-Britt somnade in lugnt den 23 juli i år på Södersjukhuset. Hon och Bo fick inga egna barn. Enligt deras gemensamma önskan skall deras kvarlåtenskap bilda en fond, Carl E F Larssons minnesfond för lärlingsutbildning inom silversmedsyrket.
Från Dagens Nyheters Familjesida 2017-08-20 undertecknat Magnus Meurling
