Norrköping den 3 Nov 1900
Kära älskade mamma!
Förlåt snälla lilla mamma att jag ej svarat förr, men jag har så brådtom med läxorna. Jag blef så glad så glad när jag fick bref från min egen rara mamma. Jag får till min skam säga att David varit mycket duktigare än jag, ty han skref svar så snart han fått brefvet af Ruth.....Mamma vill veta hur vi tillbringa dagarna. Jag stiger upp kl. 6 och ½7, dricker kaffe hos Zetterlings innan jag går till skolan, går till matstället, hvilket det nu är, kl. 10 går igen till skolan kl. 12 och äter middag kl. 3.
Sedan läser jag läxorna på eftermiddagen och äter kvällsmat vid 8tiden. Den här veckan har jag varit hos pastor Liljenbergs, och nästa vecka skall jag börja ny räkning hos Lindholms.....En lång, lång Slängkyss ända härifrån till Enköping till min lilla mamma från
mammas egen lilla flicka Elsa/
N-köping den 20 okt. 01
Min egen älskade Fader!
Ett tusenfaldigt tack för ditt om mycken kärlek vittnande bref. Det är dock en god sak att ha åtminstone En,
som hinner skrifva och gratulera till ens födelsedag. Lilla mamma, hon hade ju så svår tandvärk. Men förskräckligt brått
måtte allt Ruth och Lydia ha haft. Från Ester fick jag några rader och så även från Cyrus. Att Märta Ekström kom ihåg mig, var verkligen en öfveraskning.
När jag vaknade på morgonen den 13 dennes, var jag mycket vemodigt stämd. Enda sedan så långt jag kan minnas har jag tyckt den 16 födelsedagen
vara något högtidligt. Jag kommer särskilt ihåg, att jag tänkt: När jag fyller 15 år, skall jag börja med bibelns första kapitel, läsa ett sådant hvarje dag,
och udanre huru gammal jag är, när jag läst igenom den kära boken. Må den bli dyrare och kärare för mig hvarje dag och må Gud gifva mig nåd att
tillegna mig dess innehåll på ett rätt sätt.
Hitintills har jag hållit hvad jag föresatt, och må jag icke glömma bort det hädanefter.
Som sagt, jag var vemodig. Ester kom ej ihåg dagens betydelse och det var ju ej så underligt. Innan vi skulle gå till kyrkan kom brefbäraren med ett vykort
till mig hvilket var från en klasskamrat. Hon gratulerade mig och därigenom fingo Zetterlings veta det. De blefvo förvånade förstås.
Farbror sade: "Ja, Elsa, hade jag haft en aning om att det var din födelsedag, hade jag stigit upp och bjudit dig kaffe på sängen."
och det tror jag nog. Vi gingo emellertid till kyrkan hvarefter jag stannade i söndagsskolan. På eftermidd. var jag jämte sångkören
bjuden till musikdirektör Arnfeldt, men jag stannade hemma. Ester gick dit, tant och farbror gingo också bort och således var jag ensam.
Emellertid kom David opp, och jag fick lot att koka kaffe åt oss. Vi skulle nu ha det trefligt en liten stund. Två af mina klasskamrater
kommo dock upp för att gratulera mig och David, som ej vågar vara tillsammans med dem, gick hem. Stor var missräkningen däröfver men det måste gå.
På kvällen följde jag med Ester på ungdomsmötet som var mycket välsignadt.
Så har jag nu i korthet redogjort för dagen och det är nu jämt en vecka sedan. o, hvad tiden går!
Idag har det varit en mulen dag, dock har det varit solsken i hjärtat. David och jag skulle följts åt till Karlhans men han ville ej följa med. När jag emellertid skulle hämta honom, hade han gått ut att sparka boll med två andra, mycket snälla gossar. Huru tycker pappa? Det skulle vara så roligt om han, då vi hafva ledigt, skulle vara mera med mig. Han vill ej gerna följa med bort och om hvardagarna kan han ju få följa sin håg att sparka boll. Det gör han nästan hvarenda eftermiddag. om han då gör det om lördagen också, tycker jag, att han ej får någon riktig söndagsfrid.
Karl Johan
om han då istället ginge till mig eller vi tillsammans ginge bort t. ex. till Lindholms ell. Karlssons och hade trefligt, så skulle jag känna mig lugnare. också tant S. är orolig, när han är ute så där hela eftermid. Förrän det blir mörkt kommer han ju alltid hem och är mycket snäll för övrigt. Läxorna sköter han också väl. Det är ju ej så underligt om han ej trifs i det trånga rummet hos L-s men till mig kunde han väl komma ibland och följa med bort ibland. I skolan går det bra. Jag känner ej någon maktlöshet men en burk piller skulle ej skada. Menade pappa att jag på receptet skulle köpa piller? Pengarna räcka dock ej till det. Hur ska jag göra med skolköksmiddagarna? Det stiger till 40-45 öre hvarje vecka. Ett par galoscher behöfde jag allt, om det blir ruskigare väder. Ännu reder jag mig dock. De här sulorna på kängorna äro snart slut. Hur går det med de nya linnena. Jag skulle allt behöfva dem. Galoscherna är mycket dyrare här. Kanske det vore bäst, att köpa dem därhemma. Ester har jag ej betalt. Men kanske hon kan vänta.
Bed för mig! Skrif snart! Till David! och mig. David hälsar mycket! Skrifver nästa gång.
Må hälsa och frid vara rådande hos eder där hemma.
Snart kommer julen! Mångfalldiga hälsningar till alla, alla och från alla, alla.
En hjärtevarm hälsning till min egen lilla mamma samt till systrarna
din egen lilla Elsa
H-fors d. 13 okt. 1904
Kära Estergrynet!
Tusen tack, gulle "Uck-Luck" för att du kom ihåg mig med ett reelt bref.....
Som du ser, är jag nu åter i mitt fosterland
och trifs efter förhållandena väl.
Resan hit var härlig, men är nu ett minne blott, etwas gammalt nytt. Bättre då att
berätta litet om mitt nuvarande lif, eller hur? Har varit och hälsat på stora bror idag på f.m. Du må tro att jag är
genomlycklig att ha honom här och vi planerade hur vi skulle ha det julafton.....fira julen bland idel främmande i ett ogudaktigt hem, utan en bön eller
lovsång till det lilla barnet i krubban, det vore hemskt......Kära du, har nu åter en gång läst ditt bref och kan ej begripa att du
ännu går i din obestämdhet. om det vore jag, då -------skulle jag brinna af längtan. Jasså om det blir, blir det i vår. Hemskt att ej ha någon utsikt att få vara med
hvarken om det ena eller det andra.
Undrar hvarför Per ej orkar skrifva mera; det var så roligt när han kom ihåg en då och då. Han har väl alldeles nog och öfvernog med arbetet bland dalgubbarna och har hvarken tid eller lust att snacka med småbarnen --(som mig).
Nu ett kärt famntag och tack för halsningarna (hals säger hals) till min högtidsdag. Det kändes att du halsade
En puss från Wilden
Åggelby d. 24.5. 06
Herren är min Herde o.s.v.
Kära, älskade lilla mamma!
Om du visste hvad jag blef glad när du tänkte på din lilla pia
med några så kärleksfulla och af moders kärlekens mäktigaste känsla så genomandade rader. Det blef liksom ljusare omkring mig, då jag såg modersögats strålglans
skimra mellan raderna. Tack mamma! Nu sitter jag här med båda fönsterhalfvorna öppna ut mot trädgården, den ljumma balsamiska vårluften strömmar in,
solen dalar så sakta i väster och det är ljuflig, stilla sabbatskväll både ute och ---- inne.
Du kan ej tro, lilla mamma, hur utmerkt godt din lilla Elsa mår nu. Man kan ej tänka sig en mera ideal plats än denna. Apotekarn är
utmärkt präktig och hans gamla mor förestår hushållet. Hon är så vådligt rar och har så många miner som påminner om dig, lilla mamma.
Vet du, det är precis som mormor måste ha varit. Hvad arbetet angår, så är det nästan varje dag ärende till sta'n (H-fors).
Tåget går half 9 härifrån, kommer fram 9,45 och går tillbaka 9,10. Men då längtan blir för stark, stiger jag upp en timme
tidigare så att jag hinner med ett tidigare tåg och kilar och hälsar på bror. Du må tro det är trefligt att komma och
ta honom på sängen, prata en stund och hjälpa honom att dricka choclad.
När jag sedan kommer hem vid 1/2 tiotiden, har jag hela dagen här i den härliga luften. Som du förstår är det mycke
lite' arbete här, så att jag delar min tid med att promenera och botanicera, sy och studera,
jag som ej på ett helt år kunnat laga mina kläder. Kommer sedan ett recept, ropar apotekaren på mig, jag taxerar (räknar ut priset)
och signerar (skrifver av läkarens recept på en s.k. signatur) och sedan är jag ledig igen. När det sedan kommer ett eller två
recept på hela dagen, öfveranstränger vi oss icke, eller hur. När något sedan tar slut blir det att laga nytt igen. Det är
vådligt intressant, då där ibland förekommer kemiska experiment. I tisdags lagade jag borsalva, och till att vara första gången,
blef den vit och fin som "Kronans Kaka". Ibland påminner det mycke' om skolköket......
Bror ringde just opp och berättade att farbror Oscar och hans fästmö voro där, och att de bestämt bröllopsdagen till torsdagen den 31 maj.....
Det ska bli roligt att se farmor igen, hon blef så förtjust i mig och jag i henne......
Tänk om mamma kommer till Rut före mig! Det svider riktigt, när jag tänker på, att det är omöjligt för mig. Det skulle vara så roligt att få sluta "frun"
i sina armar och ge henne en "taj, taj' puss från Lillan". Mamma får ta med den dit ned från mig.
Glöm ej bort din Elsaunge
(Röda rubriker tillagda för att underlätta läsningen)
Mäntsäla den 6. 12. 06
Käraste Ester!
Du har alldeles rätt i att jag är en oförbätterlig sölare,
som ej är värd att någon tänker på mig, mycket mindre skrifver till mig då och då. "Jag är, tyvärr,
ej bättre än mitt rykte", sade en gång en, den största bland kvinnor, och jag nödgas skrifva under det. Ty från alla
håll kommer det mer eller mindre vänliga förebråelser.
Dock nog om den saken! Förlitar på ditt goda hjärta i detta som i allt annat.
Tusen tack för att du så ädelmodigt skref till mig både födelsedags- och namnsdagslyckönskningar! Du må tro jag
kände det som glödande kol. Du är således alltfort den mycké älskande och ömt förlåtande stora syster,
du alltid varit. Jag är glad att äfven jag har en liten del i dig!
Om apoteket
Och nu kanske du tycker det vore på tiden, att få veta litet om vårt nuvarande lif, Cyrus' och mitt.
Tänk dig först apoteket, sådant det är på landet stort och hemtrefligt, lite' illa medfaret, men skapligt i alla fall. Der möter du mig på morgonen
kl. 08 då jag öppnar dörren. och småningom kommer och går morgonsysslorna, utan att jag vet det, att fylla på tomma flaskor,
sätta in de pulver, som tagit slut och se efter att apoteksflickan har allt putsat och fint tills apotekarn kommer ut. och så när han
kommer, tar jag mig en morgonpromenad. När jag fått nog, går apotekarn ut och kommer lagom hem till frukosten, som då smakar
oss båda förträffligt. (Vi ha en utmerkt god köksa, som lagar allt till belåtenhet.) Sedan ha vi, apotekarn och jag, åtskilligt att laga,
som är slut, och då hackar jag t. ex. kamfer till en mixtur, medan han väger af spriten. Allt är så intressant då vi äro två.
Om det ej finns något arbete brukar jag gå på förmiddagsvisit med strumpan i hand (jag stickar som böte dylika åt en söt liten
brunögd gosse, och när de äro färdiga köper bror apotekarn kängor åt honom). Sedan byta vi igen om och apotekarn är ute till middagen.
Eftermiddagen är trefligare; då sitter jag i apotekarns rum och arbetar och han läser högt ur någon lärorik bok.
På kvällen går vi båda ut, ty om vi säga hvart vi gå, ringa de opp oss per telefon, om vi behöfvas.
Som du ser har vi idealet här, och äro också så tacksamma till Gud för hans godhet.
Det känns så godt att få hvila ut här efter all öflan och oro därinne i hufvudstadens buller och larm och få
vi längtan efter någon predikan, kilar den ena av oss till sta'n, och kommer sedan alltid med välsignelser tillbaka.
Det är nog tomt på det området här, men då Gud är med, blomstrar det i självfa öknarna.
Om finnar
Och nu har vi nyligen haft Lydia här! Fingo hälsningar från dig, hvilket var kärt ehuru du ej visste om,
att de skulle komma fram så snart. Sörjde öfver att ej David var med, men jag hoppas och tror att han kommer. Och Rutan med och Edvard och --- du??
Var för en vecka sedan 8dar i H-fors. Du kan ej tro huru vådligt rara de äro mot mig där.
Det är som att komma hem ty jag blef på sista tiden af min vistelse där, bekant med många svenskar. Jag hade ej vågat tro,
att det kunde finnas så mycken kärlek för en främling som mig. Men det måste man säga till finnarnas beröm,
att de äro särskildt vänliga och gästfria mot svenskar. Ej underligt då, att man ej kan låta bli att älska dem tillbaka.
Om nationalkänslan
Vet du Essie, jag tror knappt jag skulle känna mig hemma i gamla Sverige numera.
Det säger många som flyttar hit och sedan kommer hem till Sverige igen. Är det ej underbart? Jag har gått och undrat så länge,
om jag skall bli finsk undersåte, hvilket jag måste för att få "farmaceuten", men nu tror jag ej, att det är så svårt mera. Jag fruktar
för att jag blifvit finska och kommer att lefva och dö i det land, som sett mig födas. När man har lidit med, (som jag gjort) under de
mörka dagarna vill man glädjas med när solen åter ler från molnfri himmel
Om förändring
Hvad säger du om, att vi fått hemmet hit öfver till oss? Du må tro att vi stodo med håpnadens finger
i förvåningens mun, då det första budet därom nådde oss. och nu är det ett faktum, att de trampa den finska jorden liksom vi.
Hvad jag längtar att få se mamma och pappa! Det var två år nu i oktober, sen jag var hemma. Du må tro dessa två år förändrat mig!
Vore roligt se om du kände igen mig om jag en vacker dag kommer på visit? Du skulle bestämt hälsa med en förnäm höjning på hufvudet, och fråga med hvem
du hade den äran att tala. Hvad jag då skulle skrattande falla dig om halsen och krama dig, så det gjorde ondt. Och du skulle känna igen mig på kyssen,
skulle du inte det! Lydia påstår, att ingen någonsin kysst henne som jag. Hon blef också halft kväfd, då jag i min vilda glädje öfver att ha henne här, nästan
släpade in henne från vagnen. I detta påstod hon, jag var lik mig från forna dagar.
Om systerskap
Du kan ju tänka dig, att vi ej sofvo mycke' om nätterna. Jag har ett stort rum en trappa upp,
med två de allra näpnaste bäddar bredvid hvarandra och där lågo vi och pratade. (Du minns säkert de där nätterna i Roma, då jag ej lät dig sofva,
och då jag kände mig så stolt öfver stora systers förtroende, att Jon Blund blef körd på flykten?) Lydia tyckte, att det såg
så inbjudande ut, som om det varit brudsängar åt ett par nygifta. Jag hade så mycke' att anförtro åt hennes systerliga deltagande, och hon, sockergud, som alltid,
lät mig kasta allt på sig. Den rara tösen, må hon få den lycka i lifvet, som hon, är värd att få.
Den gamla tanken ville igen smyga sig fram, att du ej borde få någon påhälsning af mitt lilla jag,
förrän du själf kom först. Men om jag skall vänta till dess, blir det så gammalt. Derför kommer jag sen ändå på en liten tripp öfver hafvet
och hoppas jag du tar emot fastän klockan snart slår midnatt. Och vore det jag själf skulle jag ej riskera att komma, ty då fingo du
ingen, ingen sömn på hela natten. God natt! Kom snart
på besök till Lillan