Odensvi Kolsva den 2 oktober 1905
Kära Ester!
Mycken tack för det kära och efterlängtande brefvet. Det var roligt höra det du har helsan och mår
bra för övrigt.
Men det är ju sorgligt att Per Nilsson ska oroa dig med sina bref. Hoppas du nu har fått det sista. Men skulle
du få något mera
så råder jag dig att antingen returnera det eller bränna det oläst på det du ej behöfver
mera oroa dig för hans skull. Jag har inte hört någon klandra dig för brytningen med honom och det är
alls ingen menniska
som har med den saken att göra ty det var du och ingen annan som skulle gifta sig med honom. Jag sade när du
förlofvade dig att
det var din egen sak, ty jag skulle inte gifta mig med honom och derför fick du fritt handla efter egen vilja
och nu när du har funnit att ni inte passar för hvarandra så är det din ensak och ingen annan menniska har
med den saken att göra. Det kan aldrig skada kyrkan att man på ett kristligt sätt bryter en förlofning.
Det skadar kyrkan tusen gånger mera att predikantäktenskap icke äro lyckliga, och ingen förståndig
kristen kan
hafva något att säga derom att du inte ville ingå ett äktenskap der du förutsåg dig ej kunna
trifvas och
känna dig lycklig. Då du är lycklig som du är så är det bara att tacka Gud att vi lefva i
sådana tider,
då man ej behöfver tvingas till ett så viktigt steg som sedan icke kan lösas förr än genom döden.
Nu var det både möjligt och rätt utan någon synd mot Guds tydliga ord, men sedan ni blifvit gifta hade
ingen möjlighet
funnits annat än möjligen lefvat åtskilda, och de skulle väl varit bra mycket sämre. Derför
ännu en gång: tacka Gud
att han visat misstaget i tid! - Nu om något annat...
...Helsa Augusta och din värdinna. Alla i hemmet helsa, Din
egen pappa.