|
Trångsund 15.V.12.
Vännen!
.....Hvar var du natten mot senaste söndag och hur kunde du så inlägga hela din kärleksmakt i min dröm att jag vaknade vid 3-tiden så vansinnigt förälskad, att intet kunde återställa jämnvikten, för att ett bref, hvars innehåll aldrig bort se dagens ljus, var skrifvet till dig. Hade ej kunnat ana att en sådan vulkanisk eld kunde samlas i djupet af en människas själ för att slutligen åstadkomma ett utbrott, hvars lavaströmmar hota att tillintetgöra allt som kommer i dess väg. Och efteråt -- hvilken lycka att ha vissheten om, att äga en sådan mäktig, allt behärskande känsla som ger lifvet dess färg, som likt söderns häftiga åskväder, gör stillheten dubbelt skön, lugnet mera kännbart, när solen åter ler och fåglarna sjunga. -----....
En innerlig kyss från din |