Utdrag ur brev mellan Josef och Elsa och utvalda vykort

                               Dalsbruk den 19. mars 1912.

Till Josef från Elsa:
                              T.Sund 28.9.12
                                                                                    
                                          Kära du!
                                                                                    
                                          "Glad att du i Storstadsvimlet dock har en tanke kvar åt mig. Derför kommer jag också att bli dig evigt tacksam. -- Min "-- -- -- vet du af att det är första gången ditt bref är "kärleksläst".
Samma dag du sände det, köpte jag dessa ark med kuvert i St. Petersburg för att ändtligen kunna åstadkomma samma varma stämning öfver mina brev, som så innerligt fröjdat mig dessa två år.
Om du kunde ana, hur kallt ditt brev var utan denna kärlekens färg och i all dess korthet såg jag mot dess bakgrund din rena, kalla profil -- intet mer. Men nu är det väl min tur att bönfalla "Eros" om förmåga, att se rosenskimmer öfver snön, tills den smälter. -- Hade bref från din mor i dag med gubben fars foto. Han är den bästa i världen om någon gång då och då få hålla lite utaf, och jag gläder mig öfver att få se honom snart igen. Det är lifsglädje jag möter i hans ögon och det ger den trötte kraft att sträfva framåt, -- ... mot ljuset.--
Om jag just nu kunde få höra er båda sjunga o finge sitta tillbakalutad i soffan och se på er båda! -- Jag är både trött och sjuk. Sitter och skrifver med 39° feber i.st.f. att låta "mummu" bädda ner mig, som hon ber om. Jag är trött -- men hvila får jag ej förrän mitt verk är fullbordat. Då vill jag bäddas ned på en rysk kyrkogård i en lite by utanför St. P-g och ett litet vaxljus skall ständigt brinna på min graf. -- En innerlig kyss.--

                                          T:Sund 14.10.12
                                                                                    
                                          Älskade!
                                          Jag kysser din
                                           panna
                                          Ändtligen är jag ensam med mina tankar och dig! Den sista gästen har gått, sista gnistan i fyrverkeriet har slocknat och endast ekot af det sista revolverskottet ljuder svagt i mina öron. Det var några av sjömansgossarna, som ej kunde gå ombord, innan de gifvit mig denna dånande hyllning, trots faran af ryska fästningens närhet. -- Tack för din dubbla närvaro idag och ännu mera i går.-- Kände dig så personligt här, så jag ofta måste vända mig om och se efter om inte "ditt leende det var, som lyste upp den kulna dagen." --
Var i går långa vägar utåt sjön med segelbåt, och firade födelsedagen i sedvanlig ensamhet, då däremot namnsdagen innebär fäst. Väcktes i dag med en rolig visa må du tro. Allas vår "mummu", en gumma vi har som hjälp, kom med kaffe och blomsterströdd bricka och sjöng med en ej alldeles omöjlig röst:

----------
Välmenat och det var hufvudsaken. -- Mera öfveraskad blef jag dock af din röst söndag morgon, helt nära min hufvudgärd :"Ack om I ville, Synga og skille, tonerne til hennes hjarte I bar." --
ännu sedan jag stigit upp och satt och flätade mitt hår, tonade det som ett svagt nynnande i mitt öra: "Ack om I ville..." Så kan man fast långt skilda åt, känna själarnas föreningsband så starkt, som om intet afstånd funnes. Det är äfven denna innerliga förening som gör, tror jag, att jag ej blir alldeles utom mig, när du dröjer med bref. När dessa budbärarnas hvita blad nå fram till mig, utgöra de oftast bekräftelse på, att min känsla varit sann och ägt motsvarighet hos dig. Därför måste du ej tvinga dig till vissa brev per månad eller år, ty dina tankar läser jag per trådlös telegraf. Undrar ofta, om du har det på samma sätt, ty om inte, så borde jag sända bref oftare, som svar på det lag avläser i nattens tystnad. Då är det lättare att fånga din stämma, då dagens buller lagt sig och frid sänkt sig ner öfver jorden.

                                           Den 21 Jan -13
                                                                                    
                            Käraste min gosse!
                                           ännu en afton kvar i din och min kära förtrollande lilla vrå, ännu ett samtal här med dig, medan minuterna och timmarna fly bort under smekningar och kyssar, ännu en natt i skenet från den dunkelröda ljuskälla vi älskade att ha som enda vittne till vår smärtfyllda lycka. -- Då jag en morgon vaknade just här med den öfvertygelsen, att jag fått något af dig som du inte visste om, som skulle förändra hela framtiden för oss båda, och kasta in vårt lif i en helt annan riktning af allvar och omsorg, kände jag på samma gång att kärare har detta lilla tillfälliga näste för vår unga lycka aldrig varit mig. Det kom något så stort och underbart öfver allt som omgaf mig här, och jag lefde de första dagarna som i dröm. De här hemma kunde ej förstå mig, och undrade nog högeligen öfver Wilden som blifvit ....Men så kom tanken på dig och de bekymmer du för min skull finge på dina skuldror och då arbetade min hjärna under högtryck natt och dag för att lösa problemet utan att göra det till en börda för dig. Om alla de planer jag då utarbetade skall du får höra en annan gång. Vågade dock ej afgöra något på egen hand och ett par ord, du sade en gång, när vi skildes åt, ljödo i mina öron som en maning, att sända dig de par rader du fick sist.

                                           Köhlby 7.1. -14.
                                                                                    
                            Vännen!
                                          Kommer och tar dig på sängen och hviskar någonting i ditt öra. I handen har jag mörka, doftande violer från Nizza, inkomna idag till just den här dagen, och dem strör jag alla öfver din säng, medan jag skrattande ser in i dina förvånade glada ögon....
Nu sänker skymningen sig ner öfver nejden med sabbatsfrid och helgstämning. Går själf med de här raderna till posten, och på hemvägen sänder jag med månstrålarna en hälsning in till dig --- in i vårt blifvande hem... Så gör jag varje kväll, då jag fäller ner gardinen.
Din egen Wild------e.

                                           Kölby 12.1 -14.
                                                                                    
                           Vännen!
                                                                                    
                           Det är så ledsamt. Har just kommit hem från min kvällspromenad och jag trodde att det storslagna ute i naturen en sådan kväll som denna, skulle skingra de sorgsna tankarna, men jag behöfde bara komma in igen, för att möta dem vid tröskelen -- i Ruts bleka, oroliga ansikte. I lördags kväll kommer de nämligen hemkörande med Nisse från en af utgårdarna, som han besökt i och för vedhygge. Han hade fallit ner från "hörännet" ner på foderbordet af cement genom en av foderluckorna, som var öfvertäckt endast med litet halm. Nu ligger han där, hjälplös som ett barn och doktor Gille kan ännu inte säga, hur det riktigt är. Han anser det för ett underverk, att inte lifvet fins kvar efter ett sådant fall, och de, som känna till förhållandena vid stället i fråga, förvånas äfvenså, däribland konsulen själf. Han kommer alltid med fruktan att något stött till, som försämrat den sjukes tillstånd, när han om morgnarna gör sitt första besök här, och jag undrar därför, om han vet mera genom doktorn än Rut. -- Några dagar före allt detta hade Nils och Rut besökt en familj i Ljungby, hvars gosse låg sjuk. I-går orkade inte Greta stiga upp, och idag har provinsialläkaren konstaterat gossen ifråga såsom ett fall av barnförlamning. Kan nästan inte lugna Rut för Greta, fastän Doktor Gille anser alla misstankar vara ogrundade. --Dertill går den lille minsta och ser hängsjuk ut, tål ingen annan än mor och vill ingenting äta. I hela familjen är det således min duktige gosse Holger och jag, som får hålla modet uppe på dem alla. Men det är ingen lätt sak. --

                                           Kölby 29.1. -14.
                                                                                    
                           
                     Du Kära!                                                                                     
                          
                   Hvad det såg innerligt ut när dessa två ord först mötte mig i ditt sista bref. Sänder dem i min tur till dig med samma djupa innebörd. -- Har just afslutat den sista profningen av brudstassen och har Rutans fulla gillande. Fårse hur det blir med dig -- vännen. Sitter x xxxx xxxxxxxxxx och skrifver med filten om mig och ryggen vänd mot den varma eldstaden. Käns skönt att vara hemma igen efter en hel dags spring i Kalmar ock har bara väntat hela kvällen att du skulle ringa på igen, då Rut svarade, att jag skulle vara hemma sex. Har bara fattats det denhär märkesdagen, så hade allt varit fullkomligt. ---
Nils börjar nu kunna gå utan stöd så han repar sig väl så mycket att vi kunna ha vigseln här. Nu har jag tänkt det såhär.: Du kommer hit med förmiddagståget kl. 10,30, så får du hålla tillgodo med Nisses sällskap de första timmarna, tala med länsman. Om det är nödvändigt göra dig i ordning och så har vi vigseln här kl. 3. När vi sedan äro samlade på kontoret, du, Rut, Nils och länsman, kommer jag in med Greta och Holger. När det officiella är öfver, äta vi middag och så följas vi alla åt till Smedby, där du och jag följa med tåget neråt söder. Så komma vi fram till Lund Söndag f.m., hvila oss något och fortsätta till Limhamn där tant och farbror bjuda på middag, jag brudklädd om de vilja. Så fara vi tillbaka på kvällen för att tillbringa första natten i vårt eget hem. Måndagen kunde vi ju ha någon afslutning i Lund, om du har någon du tycker du ville se på en enkel supé på Grand.
Far kommer inte hit men han skall försöka hinna till middagen i ditt hem, som antagligen kommer att bli då den 1 mars. Förr än om söndag åtta dagar kan det nog inte lysas första gången, då inte p. Hurtig ännu hunnit svara. Hvad det vore trefligt, om det kunde lysas samtidigt i Finland och här, nämligen den 8:e, 15:e och 22:a febr. Vigseln skulle då bli den 28:e. Så fort jag får prästbetyget sänder jag det och den andra anmälan till dig, så får du försöka få saken ordnad så. Hvarför ville du att jag skulle komma neråt nu genast. Angående hemmets iordningställande, är det endast två sängar i stället

                                           Kölby 1.2. -14.
                                                                                    
                          
                     Vännen!
                                                                                    
                          
                      Så ledsen du var på gullungen din när du ringde sist. Din röst ljuder mig tillmötes hvar jag går med alltjämt samma oblida tonfall och jag vet inte, hur jag skall få den god igen. Har nu gjort hvad jag kunnat, nämligen då intet bref från H:fors kom lördag morgon telegraferade jag till pastor H. men fick nej till svar. I hans bref i dag af den 30 jan. förklarar han saken så, att han förstått af mitt bref, att vi önskade lysning samtidigt här och där, hvarför han väntar till nästa söndag. Det är således mitt fel att det nu dröjer längre än du tänkt dig det, förrän allt blir klart men trots all min ånger, kan det nu inte ändras. Således blir det den 8, 15, o 22 febr. lysningen sker där. Nu tror pastor H. visst, att det är så kort väg oss emellan, att vi kunna följas åt till Kyrkan de söndagarna och fira dem tillsammans, efter han till adressen på brefet sätter Skåne, och då förstår jag ju hans mening, att inte flere söndagar än tre härmed skulle behöfva firas. Nu sänder jag således prästbetyg och underskrift å ansökan, och hoppas jag det blir klart att lysas äfven i din församling till om söndag. Vet inte hur gerna jag sutte med dig i Kyrkan då, men jag får väl istället sjunga gnola för mig själf den förtjusande lilla bit du någon gång sjungit: --- "Tänk i dag vid höitidsfesten blev det lyst för oss av presten! --- lilla röde Rönnebär". --- --- --- ---

                                Gröna rummet 20.2. -14.
                                                                                    
                          
Du Kära!
Kan ej låta bli att sända ett par rader ändå, trots att det ser ut, som om de föregående tre brefven inte nått fram. Kanske har detta större förmåga att bryta sig väg genom möjliga hinder, och i så fall ville jag sammanfatta all den längtansfulla saknad dessa tre vilsegångna slutit inom sig i ett innerligt --- jag älskar dig! --- Ja, så oändligt mycke mera på denna vår tredje lysningsdag, än då du bad mig blifva din, att jag ej förmår mäta djupet af den lyckokänsla vissheten därom ger, utan endast glad och tacksam tar emot allt hvad du vill och kan gifva af genkärlek. ----
Med en innerlig kyss!
Din Wilde.

                                  Köhlby gård 21.2. -14.
                                                                                
                           
                            Käraste!
                            Väl för elfte gången har jag genomläst de efterlängtade raderna tills jag nu kan dem utantill ord för ord. Jag har gått här och trott att du varit gramse, och orsak har du ju haft --- då du inte låtit höra av dig på så länge --- vet du af, att det är en hel månad sedan --- och det har inte hjälpt, att jag varit dubbelt så flitig med brodernålarna -- håller nu på med brudlinnet -- tankarna har inte blifvit lättare af det. Nu är det emellertid ljust och gladt igen härinne, trots snögen ute. ---
Det skulle enligt nuvarande framtidsperspektiv således ikväll vara en månad kvar tills jag blir din och du min make, inte underligt då om tankarna söka sig iväg till det blifvande hemmet och --- "guben". Känner det nästan svårt, att inte få vara med personligen och välja utan måste anlita nu när det gäller de små fina nyanserna i hvarje liten detalj, men du kan inte tro så kärt det blir att få ta allt just så, som du ordnat och bestämt det för oss båda ---

                                   Köhlby gård 26.2. -14.
                                                                                    
                          
                                   Egen älskling!

                       Tänk att du kom ändå i går kväll fast det såg mörkt ut. Snön yrde ned natten var kall, och härinne låg jag och frös trots dubbla filtar och tre väldiga brasor under dagens lopp. Kröp ihop, som en liten kattunge och försökte bli varm genom att läsa några af dina bref från den tiden, du inte brände upp dem, då de voro för eldfängda. Det lyckades, men saknaden efter dig blef större än någonsin. ----- Nu har jag således vänta papperen lördag rakt till prästen, och be honom göra sitt, och söndag morgon far vi man ur huse till kyrkan förstår du. Kan jag sedan få tag på dig i telefon efter kl. 1 skall du få höra, hur det kändes i det lilla fästmöhjärtat. Första söndagen i H:fors och den sista här af de sex blir nog de högtidligaste af de sex, och när äfven denna sista kommer, sjunger jag "tänk idag om åtte dage".
           Fastlagstisdagen hade vi "släpparti" till Kalmar, där Fröbergska sällskapet gaf "Magdalena Rudensköld". Du kan aldrig tro så gripna Rut och jag voro. Superade på "Källaren" inunden medan orkestern spelade "å, du lille danske Pige med de skelmske öjne blaa" i de mest smekande, mjuka toner. Under färden hem drömde jag mig långt, långt bort och kände mig omslutan af en stor, stark kärlek, som aldrig föråder och sviker och kände mig så rik och lycklig. Stackars alla dem

Tragisk historia med svek, föräderi och fängelsestraff.

                                     Köhlby Gård 1.3. -14.
                                                                                    
                          
                                   Käresten min!

                       Hvad jag önskade kunna gå till dig i kväll och lägga mitt hufvud mot din axel och hviska för dig allt som rör sig inom mig vid slutet af en dag som denna! Allt har först varit varit så obestämt, ja nästan overkligt, när jag tänker på framtiden och dig, som om det gällt någon annan jag närstående, men inte mig själf. Det var först i kyrkan i dag som jag riktigt vaknade upp ur detta drömtillstånd när prästen sade ditt och mitt namn. Kramade Ruts hand, så hon höll på att skrika högt, och hela vägen hem sjöng jag: "Tänk idag om tjugo dage". Greta som visst hade trott, att vid lysning något ljus skulle tändas, såg helt frågande på mig vid gudstjänstens slut, och undrade om prästen glömt. --- När vi kommo hem, stod kaffebordet dukat pryddt med en rikedom af växthusets fagraste blommor, med gulröda tulpaner. Det är nog så, att Rut hade rätt, när hon trodde, att högtidsstämningen först riktigt skulle komma när tanken med visshet kunde nå fram till en viss dag såsom bröllopsdag, och här hemma har den ju tett sig mera stämnings full än de föregående tre,

                       I bädden, -- redan en
                     gång inslumrad, -- åter vaken
                              lördagsmorgon half fyra
Vännen!
                        Drömde just om dig och mig: Vi voro nygifta -- så väldigt långt det är till dess --- och hade sagt farväl åt alla nära och kära, samt befunno oss ensamma - för första gången efter vigseln - ute i bil på väg till vårt eget hem. Jag satt tillbakalutad mot några mjuka kuddar, klädd i bruddräkten, du svepte en mjuk fäll af något fint mörkbrunt pälsverk om mina fötter, xxxxxx kände med handen öfver svandunet på skon xxxxxx gömde ditt hufvud i mitt sköte och grät sakta. Då tog jag varsamt ditt hufvud mellan mina händer, lyfte upp ditt ansikte och kysste dina kära, fuktiga ögon......
--- --- --- --- ---
Half fyra e.m.
älskling, finner jag dig hemma månne, när jag om söndag morgon kommer med detta bref, för att några flyende lyckliga minuter vara hos dig innan jag går i kyrkan. Jag blir nog ensam där imorgon och kommer kanske därigenom mera än sist att känna dig vid min sida. Det är så högtidligt att höra ditt och mitt namn så sammanställda, som de äro nu under lysningstiden och jag gåfve mycket om vigseln kunde ske i Undmo åldriga tempel. Men då det ej ske kan, måste väl det gå att få den här hemma. Tack för ditt bref.