Utdrag ur brev från Karl Johan Lindborg

Skillerö Windö den 8 okt. 1900

Kära mamma

Ditt brev kom mig tillhanda i lördags afton och du kan således ej få svar förr. Wi sitta nu här hos Appelqvistens och skola snart iväg till Wråka på symöte. Jag säger vi, ty du förstår att Lydia är med.
Vi hade tänkt få möta dig nu i onsdags, men det går om intet enligt docktor Westerlunds påstående. .......Din alltid tillgifne make
                              K.J. L-g

Loftahammar den 15 okt. 00

Kära Ida! War hoppfull

Herren har hulpit så många gånger tillförne att det vore skam att tvifla på honom. Låt oss taga de tre männens frimodiga ord till våra, deras som blefvo kastade i den brinnande ugnen. De sade: Wår Gud kan väl hjelpa oss ur denna svårighet, men om han inte skulle vilja, så vilja vi i alla fall förtrösta på honom.....

....Barnen i Norrköping må bra. Ruth är förtjust i sin nya plats. Det var roligt att du fått samtala med Cyrus. Lydia är trogen att förestå vårt lilla hushåll. Icke mycket går det åt, men så har vi ingenting att köpa för heller...

Loftahammar d. 17 okt. 1900

Kära mamma!

Gud vare lov som hjelpt dig så långt. Wi vänta nu med otålighet att du skall komma hem. Jag sänder de begärda beskrifningarne.......Nu är du snäll och tar reda på när vi får vänta dig hem. Gud välsigne dig och mig, samt alla barnen.

Helsningar från vännerna!

Din egen gubbe
                             Karl L-g

Loftahammar 26 okt. 1900

Kära maka!
Guds frid!

Tack för det mycket väntade brefvet.

Deri ser jag att du icke kan säga när du kommer hem. Jag vet inte om det är skäl i att skrifva nu till docktorn men det är nog bäst att du gör dig i ordning att resa med Ostkusten den 6 novemb. ty han går nu blott hvarannan vecka in till Källvik och kommer du inte då så dröjer det 14 dagar igen förr än den går på Källvik....Jag tycker annars att en månad kan vara nog. Det blir ju ändå en stor summa som skall betalas och du borde kunna fortsätta med medicin hemma. Du säger att du tviflar om Guds vilja med din resa, men det bör du inte göra, ty vi har bedt honom göra din resa lyckosam och han kunde ju ha hindrat den i så fall dessutom, de som har Gud kär samverkar allt till det bästa. Gud är med på sjukhuset och vill nog använda dig till tröst för någon. Hans englar är dessutom utsända till deras tjenst som skall ärfva saligheten.....Wi må äfven bra blott rysligt långsamt efter dig.

I hast Din Kalle.

Loftahammar 14/11/00

Mitt lilla Gull!

Herren hjelpe dig alltfort!

Tack för brevet men lång näsa fingo vi denna vecka äfven. Men eftersom du blef klen och du får vara gratis nu, så kan vi väl vänta en vecka till.....Men jag tycker du blir dålig alltför ofta. Det var ju inte mer än 14 dagar sen du var sist sjuk. Jag undrar om docktorn bråkat med dig så mycket att det är orsaken. Du kan ju inte hinna bli stark på det viset. De 50 kr jag sände i lördags förra veckan..... Jag tänkte att det är bäst att skrifva et bref till åt dig ty du har väl så långsamt der och behöfver något att förströ dig med.....Lydia helsa
Wälkommen hem du "rymmare"! Nu har jag varit gräsenkling länge nog, tålamodspröfvande. Ja skynda dig nu famnen är öppen. Nu har du allt många pussar att fodra. Din egen Karl.

           Trångsund den 19 sept. 1924.
                                                                                                      Kära Elsabarnet, samt
Dina egna! Det är nu länge sedan jag lät höra af mig, men det är väl så med ålderdomen att man blir lite trög i vänningarne
Så har jag ju haft många att skrifva till och tacka för uppvaktningarna på födelsedagen. Det var ju rätt mycket telegram, samt skrifvelser från församlingar och enskilda. Pastor Rosén med familj kom först ner på förmid. och höll tal för mig samt medförde en blomsterkorg med rosor m.m. Så voro hans flickor med och spelade piano och sjöng solo en treflig sång, passande för tillfället. Så hade pastor R. insamlat en högtidsgåfva i kontanter och så medhade de ett innehållsrikt poem. skrifvet af en bekant, ja du känner henne nog boktryckar Ekholms svägerska, Hanna Wahlros. Det var så tilltalande, att jag skulle vilja befordra det till trycket. Sedan kom hela ungdomsför. ner på efterm. med blommor och sång. Så har jag ju med både porträtt och skrifvelse varit intagen i flera tidn. Sv. Morgonbladet för den 16 Aug. samt Sv. Sändebudet, Nya Budbäraren och "Rauhan Sauomia". Men hade inte pastor Rosén påmint mina bekanta, när och fjärran så hade nog inte många kommit ihåg min 70 års dag. Men han skref till Sv. Morgonbladet och derifrån tog Sv. Sändebudet in det i sitt nummer. äfven Karl Hurtig fick en påstötning, så att han skref något i Nya Budbäraren. Nåja, det var ju trefligt att det gjordes lite väsen af mitt passerande af 70 årsgränsen. Men framförallt är jag tacksam till Gud, som i min ungdom tog mig avsides från verldsväsendet och gjorde ett underverk med mig, och sedan velat använda mig som ett verktyg i sin hand och sedan låtit löftet gå i uppfyllelse på mig "att jag skall mätta honom med långt liv och låta honom se min salighet" Psalt. 91. Samt ett annat ställe som lyder så:"Jag är med honom i nöden; Jag skall taga honom derifrån och låta honom till ära komma" Psalm. 91:15,16
Det är nog så, att varje menniska som skall bli frälst, måste det ske under med henne. Men under kan endast Gud göra. Han skapar något nytt hos oss. Därför kan det ej fattas, förrän man får erfara det.
Det var ju intressant att den lilla nykomna döptes på min 70 års dag. Jag måste derför sända ett telegram till honom; det första som kom honom till del, hoppas jag och vill jag nu passa på att gratulera hans föräldrar till att ha fått en son Nr 2, samt hans syskon att ha fått en bror. Alltsammans nåd av Gud som gifver sina gåfvor åt vem han vill. Må vi kunna taga det så!
Här må vi utmärkt, trots det att storm och regn, nu en längre tid hindrat mig att vara på sjön, så mycket som annars. Jag har ju en brorson Gunnar 13 år, som hjelper mig att klättra på fartygen, så jag får sitta kvar i motorbåten medan han går upp. Ja, de hjertligaste helsn. från Therése och morfar. K. J. L-g