Beskrivning av Lydia Naëmi Lindborgs liv och brevväxling

Den här sidan kommer att handla om Elsas syster Lydia som dog alltför tidigt under första världskriget och som vi inte vet så mycket om. Enligt kyrkoböcker föddes hon den 31 augusti 1884 i Vasa i Finland och flyttade till Sverige 1897 med sina föräldrar och syskon. Hon bodde med dem i Limhamn, Loftahammar och Bjuv i Skåne sedan till Gotland, Halla församling och lämnade dem sedan och flyttade därifrån till Göteborgs domkyrkoförsamling januari 1905. Sedan flyttade hon 1907 till Finland och arbetade på ett vårdhem. Vykort från David (Nalle) upplyser att hon var i Sankt Petersburg i april 1913 och vykort från Lydia (se nedan) uppger att hon var vid ryska gränsen den 24/6 samma år på väg till Tyskland. Skulle hon till sin utbildning till diakonissa som hon planerade 1906 (se nedan)? Där tappar vi spåret men en minnesskrift berättar hur det gick sedan.
 
Vi har några brev från henne till hennes syster Ester som ska redovisas på denna sida.
 
Enligt breven bodde hon 1905, 21 år gammal i Göteborg först på Götabergsgatan 2, där hon var guvernant för halvstora barn och sedan efter en kurs på BB som barnflicka hos en familj där maken var häradshövding och modern fransyska där Lydia reagerade på de ovanliga franska beteendena. Hon njöt av att ha ansvaret för ett litet barn och funderade på att bli barnmorska. Hon tvekade inför framtiden. De breven är avsända från Södra Vägen 24, mellan Scandinavium och Götaplatsen.
 
Det finns faktiskt brev från Lydia till Elsa här nedan som visar att hon 1913 reste från Petrograd till Tyskland och 1914 i december skickade hon ett gripande brev till Elsa från Betaniasjukhuset i Hamburg med en rapport från hennes arbetsförhållanden. Det kan läsas i slutet av denna sida. Hennes sista år beskrivs i den minnesskrift som är länkat till här ovan. Där nämns också att Lydia återvände till Petrograd maj 1915 efter en lång rundresa. Kanske på grund av kriget kunde man inte resa närmaste vägen utan Lydia tog vägen via Haparanda och Finland. Vi har vykort från Lydia poststämplade i Hamburg 16 april, Köpenhamn 22 april, Jönköping 29 april, Tenhult alldeles i närheten 6 maj och Haparanda 16 maj 1915 och brev skrivna i Bromarf 21/9 och poststämplade i Ekenäs 23/9 1916 där det också fanns en bild av en kvinna som kanske är Lydia. Det finns ett vykort också från Ryssland med bild av en sjukhussal med personal tryckt 1915 men postämplat 19/6 1916, med två prinsessor som förebilder. Hon verkar först ha åkt till Petrograd och sedan till Bromarf i Finland på en ny ledighet.

 


Gå direkt till brevet:
Om Esters förlovning 1905
Framtidsbeslut januari 1906
Tvivlande mars 1906
Hembesök december 1906
Ryska gränsen 1913
Arbetsbeskrivning Hamburg 1914
Moderskap Petrograd februari 1916
Vilar ut i Bromarf Finland juli 1916

 

Till portalsidan

 

 

G-borg, den 14 April 05

En glad o̲ fridfull påsk!

Innerligt avhållna syster!

Tack, kära Ester för det länge väntade brefvet.
Trodde ej att du alldeles utplånat mig ur ditt minne, men kunde ej fatta orsaken till din tystnad. Nu är ju allt väl och jag gläder mig i hoppet att en annan gång ej behöfva vänta så länge.
Den tysande våren är åter vår gäst och hvem kan sitta i kammaren tyst, då jord och himmel hvarandra kysst? Han borde jubla som lärkan i sky och prisa Gud för hvar morgon ny.
Jag deltager innerligt i dina strider, älskling. Hvad är bittrare än grusade förhoppningar. Hur stormar än rasat, finner man lugn vid Jesu hjärta. Tror nästan att Gud ej ämnat någon man åt dig. Roligt att du trivs gott uti ditt kall. För min del längtar jag få klart för mig, hvilken min uppgift är i lifvet. Äger ej den där "kallelsen" till "sköterska" men tror inte du att om man allvarligt vill uppoffra sig för de sjuka att man under tiden lär att värdera samt finna ett sant intresse däri? Man kan ju ej veta något, förrän man pröfvadt. - Har inlämnat ansökan till skolköket och får svar den 15 Maj....

tillbaka till menyn
___________________________________________________________________

 

G-borg den 15 Jan. 06

Herren Zebaot är mitt beskydd och Jakobs Gud är min borg.

Min egen hjärtligt älskade syster!

Huru ljuft är det ej att få hvila i den allsmäktiges famn, då man känner sig trött till själen. Att med helig vördnad nalkas källan, som aldrig sinar. Denna frälsningskälla har blivit mig så kär. Då man vandrat ute på den solbrända heden och i den mörka dalen är det skönt att nalkas getsemane frid susande olivlundar, där den trånande anden finner svalka. O, hvilken kärlek, underbar, sann. Aldrig har någon älskat som han..... Jag trivs så godt med mitt arbete bland de små. Det är skönt att af den man vårdar blifva älskad.....Var igår upp till Betaniahemmet..... Har beslutat mig att med Guds hjälp bli diakonissa.....Var hos Rut o̲ Nils några dagar mellan jul o̲ nyår. Det var härliga dagar af frihet o̲ kärlek. De äro så lyckliga.....
tillbaka till menyn
________________________________________________________________

G-borg, den 1 mars 1906.

Gud är kärlek!

Min, egen kära Linnéa!

"Svaga hjärta hvarför skälfver, du af ängslan så i mig. Den som stjärnerymden hvälver, mäktar han ej värna dig"?
Jo, helst visst är han mäktig och villig därtill. Hvarför bäfvar man då för att taga ut steget. Månget svårt berg synes i fjärran som jag måste bestiga och mången försakelse om jag går in i föreningen.
Har ej ännu lämnat in ansökan, men står fast i mitt beslut, fast det tål att tänka på. Jag vill hafva Jesus med mig uti lifvets kamp och strid och jag vill gå förutan klagan villigt hvart du leder mig.-.....Vet du Ester jag undrar så mycket om mamma behöfver mig verkligen och om det är rätt att öfverge de gamle?.....Vi bedja således för hvarandra. Må Gud bevara oss från allt ondt. Din Lydia
tillbaka till menyn
__________________________________________________________________ I faderns brev skrivet den 16.12.06 i Kristinestad:

 

Käraste lilla Esse!

 

Nu är det jul igen. Lycklig är jag för den stora förmånen att få vara hemma. Det käns så lugnt och tryggt att vara hos mor och far hur det än stormar därute.....Hjälpt till med sång och musik så godt jag kan. Min önskan är att göra något för min Jesus och få en kärfve med till himmelen.... Hälsa vennen Augusta. Tack för gratulationerna.
Din syster Lydia
tillbaka till menyn
__________________________________________________________________

 

 


Poststämplat 24.6.13 Ryska gränsen (Verschednovo?)
Fröken Elsa Lindborg, Sjömanssalen, Trångsund, Finlandia
En sista hälsning från ryska gränsen. Snart äro vi i Tyskland. En wunderschön nevatur. Allt väl! Nu är natten förbi och man är som..... .... en benfri anjovis med hårt bröd ... ...gehts es gut. Hälsn från Lulu
Gåfvan kommer med S. .....till Åbo och lämnar den till ...
tillbaka till menyn
___________________________________________________________________

 

 

 

H-burg 29/XI 1914
 
Kära min Wilde
 
Djup sänker sig tystnaden mellan oss. Hvar finns min ros, min Wilde? Violens fina hjärtsträngar darra av längtan att få en hälsning från Dig. ---
 
Vakar nu min sista natt! Förstå mig rätt. I morgon vändes bladet åter och man blir flyttad från nattens tysta drömmande timmar till dagens verklighet. Mången feberhet panna och torra läppar har jag fått svalka, lugna mången fantasiyr hjärna, säga tröstande ord till fridlösa hjärtan. Å, det är ett rikt lif fullt af ljus och mörker, sorg och smärta. Huru hjälplösa ligga här ej män i sin bästa ålder. Vet du Elsa att se en skön, härlig gestalt, så stympad och tilltygad, är hjärtslitande. O, huru grymt är dock ej ett krig! -- De som tillfrisknat från sina sår sjunger och äro vid godt mod och vänta den dag de igen kunna gå ut i striden. I går hade en soldat födelsedag. Tidigt på morron sjöngo vi en sång för honom och dukade ett föd.-bord, hvilket bars till hans bädd. Han var rörd till tårar. "Und es war nur wenig mit Liebe". - Just ringde det. Det ligger en underofficer hjälplös ena armen skjuten den andra ur led.
 
I ett annat rum ligger en officer skjuten i benet. Han har upplefvadt rysliga cener. Har ej sofvit en blund på tio dygn, trots morfinm. Han fantiserar och genomlefver allt på nytt. Nerverna förstörda. I en sal ligger en soldat halfva käken tänder och läppar bortskjutna kann varken tala eller äta. Grymma verklighet. Nej om måste jag nu sluta att rulla upp så svarta bilder.
 
Har just haft en gemytlig stund. Har gräddat plättar och kokat kaffe och så tog jag mig en promenad genom vår underjordiska gång till slottet (vet ej om du gick där nån gång)? och hälsade på den andra nattsvärmerskan och bjöd henne på plättkalas till stor förtjusning. Nu måste jag sända dig ett litet rörande krigspoem som följer;

 

Fern, ferne im Osten, da gähnt ein Grab da sänkt man zu tausend die Toten hinab
 
Für uns!
 
Im Westen da ragt manch Kreutz rehlicht und klein. Da liegen Sie schön in langen Reih'n
 
Für uns!
 
Und wo im Winde raucht das Meer. Da gaben Sie freudich ihr leben her
 
Für uns!
 
Sie opfern Zukunft und Jugendglück. Sie kehren nie wieder zum Heimat zurück
 
Für uns!
 
Sie gaben ihr alles ihr Leben, ihr Blut. Sie gaben es hin mit heiligen Mut
 
Für uns!
 
Denn es gibt kein Wort für das Opfer zu danken. Und es gibt keinen Dank für Sie -- die da sanken
 
Für uns!

 

Hälsa Josef kärt!
Med hjärtevarm hälsning!
Din Tilde
tillbaka till menyn
___________________________________________________________________

 

 

 

       Petrograd 2/II 1916
 
     Min hjärtesyster!
 
          Min Vildros!
 
Har åter upplefvadt en period i mitt liv, som ristat djupa spår i min själs taflor. Och äfven du Elsa har upplefvadt det största en kvinna kann på denna jorden, en smärta genom hvilken, hvilken det finaste och sköraste födes. äfven jag känner mig som pånyttfödd för min stora lifsuppgift. -- Finner ej ord med vilka jag kunde beskrifva min glädje öfver din lilla skatt. Nu är du mor. Hvilken djup helig betydelse ligger ej gömd uti ordet mor. All smärta och all glädje som finnas på jorden, har genomströmmat en moders själ. Vårda din blomma med oskuldens dagg och kärlekens solsken, då skall hon passa uti den store Mästarens Örtagård. "Jag ville trycka en kyss på den oskuldsfulla pannan och känna mig närmare himlen". -- --
Kl. är 3 på morron. Just nu kommer ett grefligt kaffe in på silfverbricka, ty jag kan ej lämna min patient ett ögonblick ensam. O vad det smakar! -- Denna djupa tystnad som i nattens mörka tim. hvilar öfver naturen och människan är mäktigt gripande och ännu mer då man ensam vakar öfver en flämtande lifslåga. Ensam, nej aldrig allén ty Guds och mors vakande öga ger kraft och mod. Gamla Baronessan är svårt sjuk. Vårdar henne dag och natt. Har i tri nätter måst konstgjort ingjuta lif ny lifskraft genom Camphor och Coffeini. Febern sväfvar mellan 39 och 40. En så spännande sjukvård har jag ej på länge haft.
Krisen är nu öfver och jag hoppas det bästa. En förtjusande rysk läkare ha vi äfven. Det käns så upplyftande, att efter tri mån. arbete i armodets och förtviflans boningar, plötsligt komma till ett fint, aristokratiskt hem, där porträtt af grefver och baroner från urgamla anor hänga i hallen. Min säng, där jag hvilar 3-4 tim. i dygnet är så inbjudande med bländhvita gardiner och lakan samt ett mörkrödt siden täcke.
Min patient är en kvinna, som ej räcker handen åt hvem som hälst, men det käns som jag funnit nåd för hennes ögon. -- Julafton firades hos Dr. Simons
Han är rar som alltid. En härlig barnfest hade vi äfven, då vi fingo glädja de fattiga små. Rörande, äro mina vänner i Åbo med min pastor H. i spetsen. Fick en förtjusande tafla av "Kristus" i julklapp af dem. -- I Jakobstad må de äfven bra. Tycker att "Sofie Olin" vore värd några rader af dig. Har du fått mitt julbref med det lilla fotog. uti?
Tänk dig att Edra bref dröja ibland tri månader på vägen. Hörde att bror var hos dig och blef förtjust i din lilla skatt. Hade han "kudden" med åt dig som jag bad honom föra åt dig?? Hälsa kärt pappa Josef fr. din egen Viol en kyss på dina, rena modersläppar. -- -- -- --
Glöm ej att långt borta i Österland, klappar ett hjärta varmt för edert väl DS.
tillbaka till menyn
___________________________________________________________________

 

 

 

       Bromarf 21/IX 1916
 
     Min kära, lilla, Wilde!
 
Septembersolen strålar så varmt och vederkvickande och glittrar på det blå vatten nedanför fönstet Du må tro det är förtrollande vackert och jag låter mig viljelöst hänföras, af detta naturseneri. Det känns så underbart storslaget efter en längre tids frånvaro af sjö och skog. --
På kvellen af min födelsedag sen vi druckit te och smakat på högtidskakan var det jag som tog avsked, satte mig på tåget och for iväg till frihet och vila och nu är vilotiden snart slut. Har haft så vackert väder och bror, rar som alltid har gjort det så trefligt för mig. En härlig måskensafton voro här några ungdomar på te och sådana aftnar, är verandan åt sjön ett förtjusande "kuckeliku".
Sen har vi visiterat värre på namnsdagar där då bullas upp som du vet på landet.....Vi ha ännu mörka bekymmersamma tider, men man måste tro och hoppas att det snart skall ljusna och Gud som råder öfver alla land och folk skall beskydda oss från allt ondt......
   Stora famnen från din egen
                   Wiola
tillbaka till menyn