V-vik d 14/9 -35

                           Kära Vera!

Efter att nyss ha talat med dej i telefonen vill jag ta dej på orden och skriva snart. Jag lovade dej ju att referera middagssamtalen, men då tror jag, jag tog mej vatten över huvudet. Så länge vi kan äta ute sitter vi än här än där och några samtal i egentlig mening tycks det inte vilja bli. Men det blir väl bättre längre fram då matsalslampan blir tänd.

Bosse tycks klara sej ganska bra i skolan och ibland har han kamrater här på eftermiddagarna. Margareta läser ganska flitigt och Gunnar också, men han tycks inte trivas över sig bra i ring II. Apropå ring II har det kommit en bildskön individ dit, i vilken vår klass (jag och ett par till undantagna) är kär. Han heter Pelle Markström.

Apropå honom tänker vår syförening ställa till med en hippa, som vi få ha här, och till vilken nämnde Pelle skall inbjudas. Jag undrar allt om det inte är för tidigt för oss att ha hippa, men vi går ju i alla fall i sjuan. I morgon tänker jag försöka ta idrottsmärket. På måndag ska vi ha vår första franska skrivning.

Jag ska också tala om att det är gränslöst roligt att få brev från dej. Då brevet kommit med posten läses det högt för samtliga hemmavarande och mycket intresserade familjemedlemmar. Jag tycker det verkar som om du trivdes och det gläder mej. Nu har jag suttit en lång stund och inte kunnat finna något av intresse att skriva om. Jag är nämligen ganska sömnig. Godnatt!

önskar din tillg. syster

Karin

                         Uppsala den 25.5.37

            Kära Margareta!

Jag har idag genom Mamma fått veta det strålande resultatet av dina skrivningar och gratulerar dig nu av hela mitt hjärta. Och väntar på en detaljerad redogörelse från dig själv. Och så vill jag höra din uppriktiga mening om bostadsproblemet - så framt du nu vill till U-a. Helt och hållet bortsett från de ekonomiska fördelarna med att hyra en dublett så tycker jag det vore förtjusande om vi kunde dela en sådan. Det blir ju strax en liten våning där man även om båda rummen användas till sovrum kan ordna det ena litet mer representativt, det andra mer som sängkammare. Men vill du prova ensamheten en termin så är det ju inget som hindrar att vi väntar. När jag tänker närmare på saken är det kanske säkrast att vi väntar. Jag är så rädd att du skall känna dig besviken ty naturligtvis måste man ta hänsyn till varandra om man bor innanför samma tamburdörr. Ty för att det skall löna sig att hyra dublett måste det förstås vara med genomgångsrum.

Du måste lita på att jag inte har några företrädesrättigheter utan vill uppdela fördelar och nackdelar så jämnt det någonsin är möjligt. Att vi skulle störa varandras läsning anser jag inte vara den minsta risk. Det är den personliga handlingsfriheten det gäller, rätten att gömma sig undan hela världen och ej behöva riskera någon irritation Skriv och säg vad du tycker i dessa saker men skynda dig ty skall det hyras enkelt eller dubbelt bör det ske omkr. första maj.
Vad vårt humör beträffar vore det nog nyttigt att för husfridens skull tvingas att försöka draga jämnt. Eller vad tror du? Ja, det här var mycket om en sak som naturligtvis inte intresserar dig det minsta för tillfället. Men som dock måste avgöras nu ty jag måste ju säga upp mig i god tid här hos Hallgrens också. Min fantasi skenar gärna iväg då jag tänker på hur trevligt vi skulle ha det.

Mamma säger att jag ingenting berättat om Kårbalen. Och nu kan jag inte ge mig till att berätta om den, det har hänt så mycket sen dess jag anser det ej mödan värt. Du skall ej därför tro att den var en besvikelse, jag fäster bara så litet avseende vid dylikt att jag är nästan rädd att det är något fel med mig. Min enda önskan är att lära så mycket som möjligt och göra så mycket jag kan där tillfälle erbjuder sig att uträtta något.

Men jag har en förskräcklig slösare och svärmare inom mig som jag idag tror ha besegrat men som imorgon troligen är lika stridsduglig igen. Jag önskar att jag hade mod att gå med tagelskjorta. I synnerhet nu om våren är det nästan olidligt. Och Göran är ej för mig det stöd som jag hoppats. Men det kanske är för mycket jag begär.

Och visst är det härligt att ta Gud i hågen och sträva själv så gott man det förstår och förmår. Och så har jag ju mina flickbekantskaper. Hade jag bara tid att odla dem lite mera.

          Apropå konstigt nog skall jag tillbringa sista april med östgötska "medicinuthr" (det är uttytt kvinnliga med. stud.) ty Goran kommer ej hem. Det går troligen en tia, vill du säga det till mamma ty hon frågade i brevet. Skall vi sen fira 1 maj på flustret blir väl det en femma. Jag behöver dock ej något förrän i början av nästa månad ty jag har ju ännu ej betalt hyran för denna månad och har därför 65 kr liggande. Det blir ju dock en extra utgift att ta hänsyn till.
Vill du nu hälsa mamma och pappa och de andra barnen från det mycket gröna kart som ligger i U-a och känner sig omoget men mycket syrligt och livskraftigt.

ej undertecknat men måste vara från Vera.

                                          Den 16 maj.

           Kära Vera.

          Och så går du där långt borta mellan sängar och bårar med din vita rock på dej och tittar till och plåstrar om och är alla till stor hjälp och hugsvalan.Och här går jag mellan rader av gevär och skarpa bajonetter och bereder mej och andra för att förse ditt yrke med behandlingsobjekt under årtionden framåt.Härligt.Sammanberte mellan familjemedlemmarna, så skall det vara.Jag sprättar upp medan du syr.Dom säjer att det gäller att vara riktig beredd nu,och dom sträcker på halsarna och försöker se ända ner till tyska kusten ,men jag fr min del tror att ingen vill ha oss förrän till hösten och då är det varken tyskland eller någon annan av dagens populära stjärnor som hedrar oss med en visit;den kommer nog österifrån.

          Det gäller nog att inrätta sig så bekvämt som möjligt och försöka vänja sig på allvar vid att vara krigare -det har man konstigt nog försök låta bli hittills med tanke på ett eventuellt civilt liv efter någon tid.Under snart fem månader har man dock hunnit komma underfund med en del knep som hjälper en att göra krigarlivet mindre påkostande att undkomma "detr militäras"värsta avigsidor.Litet mera framfusig och fräck blir man säkert,och det kan ju tyckas enbart fördelaktigt för en altför försynt natur som jag,men-men,jag tror inte att processen är varit lika ytlig som den att stänka en droppe parfym bakom örat.Ha,var är min lust att leta efter skönheten i det ljuvligt naiva,eller rättare att göra tolkandet av detsamma till mitt yrke.Jag skulle lika gärna bli skogshuggare eller smed.
Tur ändå att jag inriktade mej på journalistiken för att ta den som binäring,det är något att rufsa om i utan att behöva tänka på känslor och psykologiska subtiliteter.

          Men hur långt har jagkommit? Det är nästan olustigt att tänka sig att börja läsa på en kand. när man återvänder. Att sitta stilla och låta vetandet lagra sig i ens hjärna som dammet på en loge.Har faktiskt mera lust att hoppa in i jobbet direkt utan den delikata akademiska språngbrädan.är jag en god pressman så kommer jag framåt utanden.är jag det inte så får jag svälta välförtjänt och gör det hellre som vanlig murvel än som omöjlig men respektabel.

           Man sitter här om kvällarna och tänker en smula ibland. Oftast är det på älsklingen därhemma om man nu skall vara uppriktig i varje detalj.Det är en bitterljuv sysselsättning,men inte förlösande precis och konstigt nog inte heller inspirerande till några välformade stanser.Men du skall inte tro att jag ständigt sitter och grubblar över framtidsutsikter och yrkesproblem. Nejdå,det är så mycket som distraherar.Det är bara ibland man liksom sjunker in i funderingar rätt som man sitter,om det nu är över skrivmaskinen på expeditionen eller på post vid chefens sida när han"går ronden".(rider numera förstår du,rätt bra förresten tycker jag).I kväll tänkte jag plötsligt på dej. Jag kan inte rekonstruera associationen men den var nog inte så inkrånglad som du tror med tanke på att det var rätt länge sedan jag skrev till dej.

           Jag hoppas vi möts snart.Skall hem till Kajs examen har jag givit mej katten på,skall propsa mej till det med alla medel.Kusligt,man vet ju inte om du är förlovad en gång,eller förändrad på något annan konstigt sätt.Underligt att tänka sej så slänge det var sen du och ja hade våra intima pratstunder i köket om kvällarna. Banna nu tog pappret slut
          På återseende Gunnar