Vi har några brev från henne till hennes syster Ester som ska redovisas på denna sida.
Enligt breven bodde hon 1905, 21 år gammal i Göteborg först på Götabergsgatan 2, där hon var guvernant för halvstora barn och sedan efter en kurs på BB som barnflicka hos en familj där maken var häradshövding och modern fransyska där Lydia reagerade på de ovanliga franska beteendena. Hon njöt av att ha ansvaret för ett litet barn och funderade på att bli barnmorska. Hon tvekade inför framtiden. De breven är avsända från Södra Vägen 24, mellan Scandinavium och Götaplatsen.
Det finns faktiskt brev från Lydia till Elsa här nedan som visar att hon 1913 reste från Petrograd till Tyskland och 1914 i december skickade hon ett gripande brev till Elsa från Betaniasjukhuset i Hamburg med en rapport från hennes arbetsförhållanden. Det kan läsas i slutet av denna sida. Hennes sista år beskrivs i den minnesskrift som är länkat till här ovan. Där nämns också att Lydia återvände till Petrograd maj 1915 efter en lång rundresa. Kanske på grund av kriget kunde man inte resa närmaste vägen utan Lydia tog vägen via Haparanda och Finland. Vi har vykort från Lydia poststämplade i Hamburg 16 april, Köpenhamn 22 april, Jönköping 29 april, Tenhult alldeles i närheten 6 maj och Haparanda 16 maj 1915 och brev skrivna i Bromarf 21/9 och poststämplade i Ekenäs 23/9 1916 där det också fanns en bild av en kvinna som kanske är Lydia. Det finns ett vykort också från Ryssland med bild av en sjukhussal med personal tryckt 1915 men postämplat 19/6 1916, med två prinsessor som förebilder. Hon verkar först ha åkt till Petrograd och sedan till Bromarf i Finland på en ny ledighet.
Gå direkt till brevet:
Om Esters förlovning 1905
Framtidsbeslut januari 1906
Tvivlande mars 1906
Hembesök december 1906
Om moderns väntade död delvis som poesi 1911
Ryska gränsen juni 1913
Förstaklasspatienter oktober 1913
Arbetsbeskrivning Hamburg 1914
Moderskap Petrograd februari 1916
Vilar ut i Bromarf Finland juli 1916
Till portalsidan
G-borg, den 14 April 05
En glad o̲ fridfull påsk!
Innerligt avhållna syster!
Tack, kära Ester för det länge väntade brefvet.Trodde ej att du alldeles utplånat mig ur ditt minne, men kunde ej fatta orsaken till din tystnad. Nu är ju allt väl och jag gläder mig i hoppet att en annan gång ej behöfva vänta så länge.
Den tysande våren är åter vår gäst och hvem kan sitta i kammaren tyst, då jord och himmel hvarandra kysst? Han borde jubla som lärkan i sky och prisa Gud för hvar morgon ny.
Jag deltager innerligt i dina strider, älskling. Hvad är bittrare än grusade förhoppningar. Hur stormar än rasat, finner man lugn vid Jesu hjärta. Tror nästan att Gud ej ämnat någon man åt dig. Roligt att du trivs gott uti ditt kall. För min del längtar jag få klart för mig, hvilken min uppgift är i lifvet. Äger ej den där "kallelsen" till "sköterska" men tror inte du att om man allvarligt vill uppoffra sig för de sjuka att man under tiden lär att värdera samt finna ett sant intresse däri? Man kan ju ej veta något, förrän man pröfvadt. - Har inlämnat ansökan till skolköket och får svar den 15 Maj.... tillbaka till menyn
___________________________________________________________________
G-borg den 15 Jan. 06
Herren Zebaot är mitt beskydd och Jakobs Gud är min borg.Min egen hjärtligt älskade syster!
Huru ljuft är det ej att få hvila i den allsmäktiges famn, då man känner sig trött till själen. Att med helig vördnad nalkas källan, som aldrig sinar. Denna frälsningskälla har blivit mig så kär. Då man vandrat ute på den solbrända heden och i den mörka dalen är det skönt att nalkas getsemane frid susande olivlundar, där den trånande anden finner svalka. O, hvilken kärlek, underbar, sann. Aldrig har någon älskat som han..... Jag trivs så godt med mitt arbete bland de små. Det är skönt att af den man vårdar blifva älskad.....Var igår upp till Betaniahemmet..... Har beslutat mig att med Guds hjälp bli diakonissa.....Var hos Rut o̲ Nils några dagar mellan jul o̲ nyår. Det var härliga dagar af frihet o̲ kärlek. De äro så lyckliga.....tillbaka till menyn
________________________________________________________________
G-borg, den 1 mars 1906.
Gud är kärlek!
Min, egen kära Linnéa!
"Svaga hjärta hvarför skälfver, du af ängslan så i mig. Den som stjärnerymden hvälver, mäktar han ej värna dig"?Jo, helst visst är han mäktig och villig därtill. Hvarför bäfvar man då för att taga ut steget. Månget svårt berg synes i fjärran som jag måste bestiga och mången försakelse om jag går in i föreningen.
Har ej ännu lämnat in ansökan, men står fast i mitt beslut, fast det tål att tänka på. Jag vill hafva Jesus med mig uti lifvets kamp och strid och jag vill gå förutan klagan villigt hvart du leder mig.-.....Vet du Ester jag undrar så mycket om mamma behöfver mig verkligen och om det är rätt att öfverge de gamle?.....Vi bedja således för hvarandra. Må Gud bevara oss från allt ondt. Din Lydia
tillbaka till menyn
__________________________________________________________________ I faderns brev skrivet den 16.12.06 i Kristinestad:
Käraste lilla Esse!
Nu är det jul igen. Lycklig är jag för den stora förmånen att få vara hemma. Det käns så lugnt och tryggt att vara hos mor och far hur det än stormar därute.....Hjälpt till med sång och musik så godt jag kan. Min önskan är att göra något för min Jesus och få en kärfve med till himmelen.... Hälsa vennen Augusta. Tack för gratulationerna.
Din syster Lydia
tillbaka till menyn
__________________________________________________________________
Brev till Sjuksköterskan Fröken Elsa Lindborg Diakonisanstalten Wiborg från Åbo 7/12 -11
Min Kära Syster!
Tack för dina rader idag. Med stor bäfvan öppnar jag alltid brefven hemifrÅn. Tack att du inte glömmer bort mig. Ja nog är det roligt att du är hos mor, då hon ej kan slippa bort därifrån Lycklig du men nog förstår jag att du lider med men det gör du nog gärna för minnet att få ha varit hos mor i det sista. Skall vår dyra älskade moder verkligen glida ifrån oss?? Man kan ej tro det. Genast jag kom hit igen från Wiborg fick jag några tankar öfver lifvet, som du ju har tid att läsa där.
Lifvet var så grått i grått, med svarta kanter på väfven, men plötsligt syntes allt så smått, då hemåt jag fick vända stäfven Och gunga öfver böljan blå så fort som vinden lät det gå.
Och hemma blef mig allt så ljust, min sorg smalt bort som drifvans snö
En blick ur moderns ögat ljuft Förjagade allt lifvets grå
Och lifvet blef nu hvitt i hvitt med en strimma röd af kärlek på
Din avskedsblick o moder kär
Jag städse i mitt hjärta bär
den sade mer än ord förmå
den lärde mig mitt lif förstå
och lifvet blef nu rikt och skönt
Med färg på färg dess botten krönt
Af moderns kärlek offett lönt
Ack om jag kunde såsom du Emotse lifvets strider
Förtröstande så helt på Gud I glad som andra tider
Ja minnet av din tro mig drar
Hem till min Gud min far. ----- ----- -----
Ja lilla älskade far nog är det så synd om honom Hvad skall man kunna gjöra för honom. Nog är jag med kroppen här, men min ande hos er. Här firade vi för barnen lilla Jul. Se Barnavärlden utan rang och bekymmer. Bland barnen glömmer man för en stund egna bekymmer och ängslan, men så kommer kvällen. Allt måste gå. Jag hade ett svagt hopp om att mor skulle orka hit till Jul, men kanske hon får fira Jul därhemma hos Gud och englarna.
Hälsa far och mor af hjärtat samt en kyss till dig och dem från din Lulu.
Sänder dig en liten slant, som du nog behöfver. Af kärlek till dig
Hinner ej mer nu vill ha detta med posten
Här är allt sig likt, sångkör syförening Julbasar och snöen, men har ej lust för något. För eder bedjande/
Får du äta från Mammas matbricka eller måste du betala extra?
Hälsa Nallde att han tröstar far
Underbart att ni två minsta nu äro hemma mor är väl lugnare då Nalle är hemma/ tillbaka till menyn
__________________________________________________________________
Poststämplat 24.6.13 Ryska gränsen (Verschednovo?)
Fröken Elsa Lindborg, Sjömanssalen, Trångsund, Finlandia
En sista hälsning från ryska gränsen. Snart äro vi i Tyskland. En wunderschön nevatur. Allt väl! Nu är natten förbi och man är som..... .... en benfri anjovis med hårt bröd ... ...gehts es gut. Hälsn från Lulu
Gåfvan kommer med S. .....till Åbo och lämnar den till ...
tillbaka till menyn
___________________________________________________________________
Hamburg 9.10.13
Du kära syster min.
En från hjärtat gående varm lyckönskan på din högtidsdag. Tack för din önskan om frid. Nu först har den slagit in. är åter i jämvigt med mig själf. är äfven lycklig i mitt arbete. Just tid till brefskrifning gibts nicht. Från kl. 6 på morron till 9 på kv. müssen wir rüchtig arbeiten om söndan ha vi två tim ledigt. Viel - nicht wahr? Jag är nu flyttad från min första sal till klassrum. Har nu 3 I:sta klass patienter och således tre rum att hålla i ordning. Vi måste gjöra alla husliga sysslor äfven Hämta upp maten från kök å duka, servera och sedan diska Allt måste gå som efter noter eljes blir man ej färdig. Fösst och främst av skötsell för patienterna. -----
Kommer nu själf och ger dig en födelsedagspuss. Det är mitt prof=kort. hälsa Rut kärt och tacka för bref och den lille rare pysen. Om jag tar flere kort, så får hon också ett, men nu har jag ej råd. Hoppas du är hos Rut nu. Hälsa alla från din Lulu
tillbaka till menyn___________________________________________________________________
H-burg 29/XI 1914
Kära min Wilde
Djup sänker sig tystnaden mellan oss. Hvar finns min ros, min Wilde? Violens fina hjärtsträngar darra av längtan att få en hälsning från Dig. ---
Vakar nu min sista natt! Förstå mig rätt. I morgon vändes bladet åter och man blir flyttad från nattens tysta drömmande timmar till dagens verklighet. Mången feberhet panna och torra läppar har jag fått svalka, lugna mången fantasiyr hjärna, säga tröstande ord till fridlösa hjärtan. Å, det är ett rikt lif fullt af ljus och mörker, sorg och smärta. Huru hjälplösa ligga här ej män i sin bästa ålder. Vet du Elsa att se en skön, härlig gestalt, så stympad och tilltygad, är hjärtslitande. O, huru grymt är dock ej ett krig! -- De som tillfrisknat från sina sår sjunger och äro vid godt mod och vänta den dag de igen kunna gå ut i striden. I går hade en soldat födelsedag. Tidigt på morron sjöngo vi en sång för honom och dukade ett föd.-bord, hvilket bars till hans bädd. Han var rörd till tårar. "Und es war nur wenig mit Liebe". - Just ringde det. Det ligger en underofficer hjälplös ena armen skjuten den andra ur led.
I ett annat rum ligger en officer skjuten i benet. Han har upplefvadt rysliga cener. Har ej sofvit en blund på tio dygn, trots morfinm. Han fantiserar och genomlefver allt på nytt. Nerverna förstörda. I en sal ligger en soldat halfva käken tänder och läppar bortskjutna kann varken tala eller äta. Grymma verklighet. Nej om måste jag nu sluta att rulla upp så svarta bilder.
Har just haft en gemytlig stund. Har gräddat plättar och kokat kaffe och så tog jag mig en promenad genom vår underjordiska gång till slottet (vet ej om du gick där nån gång)? och hälsade på den andra nattsvärmerskan och bjöd henne på plättkalas till stor förtjusning. Nu måste jag sända dig ett litet rörande krigspoem som följer;
Fern, ferne im Osten, da gähnt ein Grab da sänkt man zu tausend die Toten hinab
Für uns!
Im Westen da ragt manch Kreutz rehlicht und klein. Da liegen Sie schön in langen Reih'n
Für uns!
Und wo im Winde raucht das Meer. Da gaben Sie freudich ihr leben her
Für uns!
Sie opfern Zukunft und Jugendglück. Sie kehren nie wieder zum Heimat zurück
Für uns!
Sie gaben ihr alles ihr Leben, ihr Blut. Sie gaben es hin mit heiligen Mut
Für uns!
Denn es gibt kein Wort für das Opfer zu danken. Und es gibt keinen Dank für Sie -- die da sanken
Für uns!
Hälsa Josef kärt!
Med hjärtevarm hälsning!
Din Tilde
tillbaka till menyn
___________________________________________________________________
Petrograd 2/II 1916
Min hjärtesyster!
Min Vildros!
Har åter upplefvadt en period i mitt liv, som ristat djupa spår i min själs taflor. Och äfven du Elsa har upplefvadt det största en kvinna kann på denna jorden, en smärta genom hvilken, hvilken det finaste och sköraste födes. äfven jag känner mig som pånyttfödd för min stora lifsuppgift. -- Finner ej ord med vilka jag kunde beskrifva min glädje öfver din lilla skatt. Nu är du mor. Hvilken djup helig betydelse ligger ej gömd uti ordet mor. All smärta och all glädje som finnas på jorden, har genomströmmat en moders själ. Vårda din blomma med oskuldens dagg och kärlekens solsken, då skall hon passa uti den store Mästarens Örtagård. "Jag ville trycka en kyss på den oskuldsfulla pannan och känna mig närmare himlen". -- --
Kl. är 3 på morron. Just nu kommer ett grefligt kaffe in på silfverbricka, ty jag kan ej lämna min patient ett ögonblick ensam. O vad det smakar! -- Denna djupa tystnad som i nattens mörka tim. hvilar öfver naturen och människan är mäktigt gripande och ännu mer då man ensam vakar öfver en flämtande lifslåga. Ensam, nej aldrig allén ty Guds och mors vakande öga ger kraft och mod. Gamla Baronessan är svårt sjuk. Vårdar henne dag och natt. Har i tri nätter måst konstgjort ingjuta
Krisen är nu öfver och jag hoppas det bästa. En förtjusande rysk läkare ha vi äfven. Det käns så upplyftande, att efter tri mån. arbete i armodets och förtviflans boningar, plötsligt komma till ett fint, aristokratiskt hem, där porträtt af grefver och baroner från urgamla anor hänga i hallen. Min säng, där jag hvilar 3-4 tim. i dygnet är så inbjudande med bländhvita gardiner och lakan samt ett mörkrödt siden täcke.
Min patient är en kvinna, som ej räcker handen åt hvem som hälst, men det käns som jag funnit nåd för hennes ögon. -- Julafton firades hos Dr. Simons
Han är rar som alltid. En härlig barnfest hade vi äfven, då vi fingo glädja de fattiga små. Rörande, äro mina vänner i Åbo med min pastor H. i spetsen. Fick en förtjusande tafla av "Kristus" i julklapp af dem. -- I Jakobstad må de äfven bra. Tycker att "Sofie Olin" vore värd några rader af dig. Har du fått mitt julbref med det lilla fotog. uti?
Tänk dig att Edra bref dröja ibland tri månader på vägen. Hörde att bror var hos dig och blef förtjust i din lilla skatt. Hade han "kudden" med åt dig som jag bad honom föra åt dig?? Hälsa kärt pappa Josef fr. din egen Viol en kyss på dina, rena modersläppar. -- -- -- --
Glöm ej att långt borta i Österland, klappar ett hjärta varmt för edert väl DS.
tillbaka till menyn
___________________________________________________________________
Bromarf 21/IX 1916
Min kära, lilla, Wilde!
Septembersolen strålar så varmt och vederkvickande och glittrar på det blå vatten nedanför fönstet Du må tro det är förtrollande vackert och jag låter mig viljelöst hänföras, af detta naturseneri. Det känns så underbart storslaget efter en längre tids frånvaro af sjö och skog. --
På kvellen af min födelsedag sen vi druckit te och smakat på högtidskakan var det jag som tog avsked, satte mig på tåget och for iväg till frihet och vila och nu är vilotiden snart slut. Har haft så vackert väder och bror, rar som alltid har gjort det så trefligt för mig. En härlig måskensafton voro här några ungdomar på te och sådana aftnar, är verandan åt sjön ett förtjusande "kuckeliku".
Sen har vi visiterat värre på namnsdagar där då bullas upp som du vet på landet.....Vi ha ännu mörka bekymmersamma tider, men man måste tro och hoppas att det snart skall ljusna och Gud som råder öfver alla land och folk skall beskydda oss från allt ondt......
Stora famnen från din egen
Wiola
tillbaka till menyn