Nils Oscar Samuel Nilsson

                    Lille-julafton anno 1923

                    En glädjefull jul och
                     ett gott nytt år
                     tillönskar jag Er alla och envar!

                    Nu är det jul igen! För en stund kastar jag undan processum civilem. Måste prata med Er. Längese'n är det, vi sist talades vid. Att "Abbo Nisses" minne inte aldeles är utplånat detta till trots, därom vittna mångfalden av hälsningar fr. den mej så intensivt kär vordna Strängnäsfyrväplingen. Likväl är det mej som om avståndet härifrån och till den sommarminnesrika Mälarön blivit så långt så långt. Måhända åvilar skulden härför mej själv; månne jag ej varit nog flitig att besvara de små kära brevstumparna. Dock vågar jag ss. förmildrande omständighet i ngn. mån härutinnan skylla på mitt arbete. "Så länge man läser, har man ingen semester", sa' Josef till mej en gång i Vadstena. Och därefter har jag handlat. Ett av intensivt arbete fyllt år har det ock varit, det år, som snart är förgånget. Men så har jämväl skörden blivit riklig, tre nya "ämnen" inskrivna och sista "ämnet" har jag redan hunnit en bra bit in i. Och om allt går väl, förmodar jag, att det år, som kommer, ingalunda skall bli gammalt, innan undertecknad de facto är jur.kand. och e.o.hovrättsnotarie. Dock den tiden sin glädje och .....sina omsorger -- -- tänk om strebern skulle kunna lägga ett gott ord för sin broder Nisse med hänsyn till ev. andre-notariebefattning inom Livgedingets domsaga.
                    Men lämnom framtidens drömbilder och luftslott -- -- kanske bli de aldrig annat än fromma önskningars barn. Låtom oss drömma i nuet. Det är lillejulafton och söndag. Julhälgen står för dörren. Julglädje och julfrid. Julgran och julklappar. Ensam på min kammare sitter jag, ensam i kvällens sena timme. Ljus och kall står vinternatten därute. Långt, långt däruppe i rymden tindra stjärnornas flock. Månens stråleflor väller ned över vintriga landskapet, lyser på takens snö, tecknar mot markens mjuka snövågor mörka skuggor från snöhöljda trädens grenverk. Gm stillheten därute når mej ljudet av bjällrors muntra klang. Nu yrar "Abbo Nisse", tänker Ni helt visst. Skåne. Ljus vinternatt. Bjällerklang. Ja är det inte som en dröm. Men den är sann. I flera dagar har det snöat. Stora, vita har flingorna fallit, mjukt och sakta ha de fallit. Som glada snögubbar ha skåningarna vandrat om kring i sina julbestyr; visserligen har de ställt sig ngt skeptiska i väntan på julslasket; dock ha de burit på en aning av hopp, om en riktig julvinter, en sådan där vinter, som man får se den på avbildningar i jultidningarna.
                     Nu har visserligen snöfallet upphört. Men termometern är nere i -12 grader, så.... Och alla längta vi och vänta vi efter jul, alla, både stora och små barn. I går kväll, när jag gick och pyntade vår julagran, låg far på soffan i kontoret och såg så innerligt glad ut; och slutligen måste han själv upp och hjälpa till. När granen så var färdig, tänk, då tände vi den, och så sutto mor, far och jag dan-före-dan-före dopparedan med tänd julgran. Och medan julgransdoften blandades med oset av bränt lack, medan julgransljusen lyste bland glitter och klockor, talade vi om alla dem, som äro oss kära. Vi talade om hur mycket vi haft att bestyra med alla julklappsönskningar. Och Ni kan tro , det har varit ett väldans packeri. Men så har jag också egenhändigt lagt in 97 julklappspaket.
                     Ni kan aldrig ana hur roligt jag finner det att göra vackra små paket. Papperet lägges om, snöret knytes, och så lite lack. "Varsågo"! Och medan man så arbetar, med glädje, för att bringa andra glädje, undrar man: "vem lackar julklapp till mig ikväll."

                    Limhamn den 27 april 1924

                    Strengenensibus salve!

                    Ett hjärtevarmt tack för icke blott lyckönskningarna vad avser min examen utan även välgångsönskningarna åt Maja och mej med anledning av vårt praktiska tillämpande av GB I:1!

                    Och se mänskligheten vederfares en "faselig" överraskning, ity en ung man från den staden Malmö i den lurifaxiusmånaden april anno 1924 p. Chr. n. gick sig åstad och erövrade sig i kronologisk ordning: 1:o en juridisk examen och 2:o en fästemö.
Jo, jo vi vandra ju alla quo fata vocant. Och så händer det understundom att vi slå "dubbla slag". Eller var det inte så broder Josafat sa'?-----Vad nu närmare angår "1:o", d.v.s. att bemälde unge man resp. den 14. och 17. i denna månad blivit "för juris kandidat förklarad" samt "till e.o. notarie i Kungl. Maj:ts och Rikets hovrätt över Skåne och Blekinge antagen", är ej mycket att därom orda, såvida jag ej skulle ge' mej in på en detaljerad beskrivning.[Men den romanen spar jag för ett "muntligt föredrag"] Huru har jag dock ej under år av arbete vid dagens ljus och nattliga lampans sken längtat till detta det första målet för min strävan! Nu är det uppnått. Cum pompa. Dock vet jag, att härför har jag att tacka ej mindre goda människors och höga makters bistånd än eget arbete.
Och därför är det ock, som jag, då jag med glädje och hopp skördat den omedelbara frukten av vetenskaplig möda, med jublets känsla blandar tacksamhetens. ------
Övergå vi härefter till "2:o". Gossen har ju åldern inne, eller hur? Sine dubio. Och att det är vid Maja, som jag med detta yttre tecken, guldets gyllene boja [som det visst heter i romanerna], bundit mig, är det så mycket naturligare, som mellan oss sedan länge re'n knutits sympatins och kärlekens långt fastare band. Suum cuique, heter det ju. Och är det min innerliga önskan och tro, att Ni båda, Elsa och Josef, ville instämma med mej i min bön, att lyckans vårsol må lysa i vår framtida lustgård, på det i densamma kärlekens rödaste ros och godhetens vita lilja alltid månde stå i fullaste blom.
                     Så var det alltså med den saken. Men på en examen, en fin titel och kärlek allenast kan en notarius ingalunda leva. Ergo, framåt marsch. Och så börjar klättringen uppför trapporna till fru Justitias helgedom.

Tänk så många trappsteg dit upp! Tänk vilken lång kö av klättrande! ------Dock, mandom, mod och ..... En notariebefattning [tredje notarie utan fast lön; enbart kommissionärsarvode samt fri bostad å tingshuset] är i V. Göinge domsaga [Hässleholm] händelsevis att tillträda den 1.juni. Den har jag sökt. Ngn underrättelse har jag emellertid ännu ej erhållit från domhavanden [häradshövding M. Håkansson]. Men efter vad jag hört hittills, står jag ännu så länge i förhand. Och skulle jag vid ansökningstidens utgång ännu intaga samma goda position, kommer jag att i medio ad maj få lov att packa min kappsäck och fara till Hässleholm för att under tiden till befattningens tillträdande sätta mig in i löpande ärenden. ---- Dessutom har jag förhört mig angående möjligheten i Rönneberga m. fl. häraders domsaga. ---- Skulle det nu slå fel ang. dessa två eventualiteter, så står mig, under förutsättning att jag inte vill gå och driva under en oviss framtid, blott den utvägen åter att söka transport till Norrland............såvida inte storebror skulle vilja hjälpa mej vad avser Livgedingts domsaga [Strängnäs], eller kanske hos någon häradshövding Du möjligen har bland dina "trätobröder" i Östergötland [t.ex. i Linköping]. Frågan gäller anställning som "andre-notarie" eventuellt "tredje". En personlig rekommendation betyder ofantligt mycket. Och vad avser mina betyg, så skäms de inte för sig [av de [7] överbetyg, som tildelades oss fyra, vilka avlade examen, kommer på mitt konto [6]; i all synnerhet som de äro givna av fakulteten i Lund. Roligast skulle det vara att komma till Strängnäs, när jag nu ändå skall hemifrån.
                                      Vad slutligen angår inbjudan att komma upp till Er och Elsas påminnelse om mitt löfte, att "när jag blir färdig......," må ni tro att denna inbjudan är mig såsom en ljuv musik och löftets uppfyllande för mig en kär plikt. Tack!
Nu måste jag dock först avvakta underrättelse fr. Hässleholm. Men sedan...........man vet ju aldrig vad en nyförlovad fattig e.o. hovrättsnotarie kan välva för tankar i sin virriga skalle.
                    Nog av. ännu en gång Majas och mitt tack för telefonuppvaktningen. ---- Hälsa fyrväpplingen.
Hoppas Vera, Gunnar, Margits och Kajsa inte glömt sin abbo Nisse. Abbo Nisse har i varje fall inte glömt dem ----
det jag önskar Ni alla är vid god hälsa, tecknar jag, allas Er lille notarie och
                                        Nisse

                    Limhamn den 18 augusti 1927

                   Storebror!

......Och familjenyheterna håller väl Mutter er á jour med men något färskt härutinnan har jag likväl att komma med. Hit torde räknas, att det snarligen inom familjen kommer att bli en "ny äkta man"; det är Gösta det nu gäller; lysning till äktenskap är redan uttagen; möjligen blir det bröllop och barndop slag i slag; för övrigt är Gösta välbeställd 2-maskinist på SS John Lundvall på väg till Holmsund. ---
Idag först har vi fått brev från David; han trampar i gamla grottekvarnen och "mår bra"; måtte det denna gång gå bättre i handom än förra; stackars lille David, som ej fick rum i gamla Sweden.
.......Och härmed får jag sätta punkt .....för denna gång; och sänder jag, i förhoppning att Ni alla må väl, de hjärtligaste hälsningar till alla
                                från din lillebror
                                                         Nils/