Elsa berättade i sina brevkort att hon beundrade den finländska skalden Josef Julius Wecksell. En dikt finns här nedan. Hon fann inom litteraturen ingen mer gripande levnadssaga än hans. Hans samlade dikter finns här:
Nedanstående bilder tagna i Dalsbruk söder om Åbo i sydvästra Finland vid kusten. Det var då en hamn för många fartygslinjer. Där bodde Elsa i varje fall 1909 hos sin bror Cyrus och därifrån var det nära att hon reste till Hull i England för vidareresa till sin farbror August i USA
Rosen i skogen.
Vilda rosen skön i skogen står,
Kalken strålar af en silfvertår,
Och kring den liksom en purpurflod
Strömmar rosens unga, friska blod.
Mellan granar står dess skönhet gömd,
Mindre skådad klart än ljufligt drömd.
Med en varsam kyss den glada vind
Andas kärlek öfver blommans kind.
Stum af tjusning stilla skogen står,
Trasten öm i nattens skymning slår,
Morgonrodnans första stråle varm
Perlbesmyckar rosens oskuldsbarm.
Vandrarns själ hon stämmer mildt till bön,
Der i rosig glans på tufvan grön
Ljuft om himlens skönhet, jordens vår
Talande sitt stumma språk hon står.
Visst en engel i en sky af doft
Flög hon ner en stund i jordens stoft.
Nästa morgon synns hon icke mer, –
Ack, mot döden blott så huldt hon 1er!
Josef Julius Wecksell 1868