|
Limhamn den 9/4 1906
Min käre gosse......
Jag tänker att du blir glad öfver att få bref hemifrån, fastän du sjelf är trög till att skrifva....
jo, jo så är det; när flickorna bli vuxna, då börga bekymren. Tacka vet jag då pojkarne.
Nu äro vi hemma i vår vackra trädgård igen nu står
rosor och hvita liljor här i sin fägring, hallon och vinbär är det godt om, men du kan ju trösta dig
med att äpplena
bli inte mogna förrän du kommer hem, och hvad det då skall bli rolig, stackars min gosse, som ska vara så tvungen,
men det är ju ändå stort att veta att det är för ett älskat fosterland. som du gör denna uppofring,
den blågula fanan är oss kär, och lille David, tyckte att de rödvita nog var vacker, men gick inte upp mot
vår svenska, det var heller inte utan vemod som han kom till mig och sade, mor, men jag tycker nästan att Köpenhamn
är mer storartad, än Sverge, det låg missräkning i tonen.....
...jag vill passa på att tala om för dig att alldrig har jag sett Köpenhamn sådan som denna
gång, det var ett virrvarr med atomobiler, Cycklar, samt elektriska spårvagnar! ett tutande och ringande på
kors och tvärs, så att man sannerligen kan skatta sig mer än lycklig
att ha sluppit helskinnad undan från detta brusande susande, för mången tjusande lif....
| 
Josef 1905
.....
de har bildat en manskör i hvilken äfen Daniel deltager. han begynner att få en så faselig röst.
nu ett litet råd till dig min son, akta dig för de där små förföriska Evas döttrane, de äro
Moabitistrar..... ....men hvem som tyckte det var förargligt att du gaf bort sockerskålen,
jo det var din syster Ellen. hon slog händerna ihop och utropade, Ja han e då dum! (men se hon förstår
sig ju inte pået, naturligtvis....... .....om onsdag kommer
Nils hem från sin smålands tur han får då ressalskap med en flicka till Eslöf, så det går
nog att sedan resa ensam nu äro här så sköna bad och nu skola barnen bada hvarge dag. du kan tro att Nils
är en riktig mästare till att skrifva bref, vi få två i veckan och han målar ut sina små
äfventyr i de allra bjärtaste färger.....
Herren vare med er beder din Mor
tillbaka till menyn |
Sjukvårdsbeväringen
Josef Nilsson
N:o 155.2.y.B.R
Artellerikasärnen
Karlskrona
Limhamn den 28/7
Min käre Min älskade son.
innan jag nu begynner att omtala ett och annat från Limhamn vill jag för dig Citera
Davids 91 psalm hvilken jag önskar att du skall läsa. Läsa äfven för din kamrat Nilsson
som är sjuk, helsa honom från mig med denna sköna psalmen.
När just nu sitter här och skrifver hör jag tonerna av musik ljuda nerifrån stånden
det är barnens dags festtåg som under klingande spel. drager ut från Limhamns idrottsplats
(de gamla ängarna vid badhuset) de skola taga vägen om strandvägen jernvägsgatan och om en stund ha vi
dem här i Linegatan då vi naturligtvis från vår veranda får taga dem i betraktande. de har för öfrigt
huserat här hela dagen på gator och gårdar. Nègrer Sigenare björsar vikingar i sina drakskepp
(dragna af hästar vackra flickor i National och fantasidräkter ha sedan i morse svärmat omkring
på gatorna med sina bössor, dalmasar med dragspel, och köbtfolk i stora hövagnar, indianer
kineser japaneser mm half 9 på morgonen förkunnade fyra stycken härolder i gamla lysande riddardräkter
ridande präktiga hästar att barnens dag var inne, och med ens kastade köpingen af sina hvardagskläder
och klädde sig i stället i en rik flaggskrud, |
om du har lust att veta hvem härolderna voro, så
voro de bagare Malmsten, Ernst Åkeson ?? och Limhamns Serenson brefbäraren Toren är
en lyckad positifspelare nu komma de hallå!
nu har de dragit förbi ett lysande fölge i sanning inte sämre än i Malmö tvärtom, från vår veranda
haglade ett öringar i kronovis, för öfrigt ha vi inte deltaget i festligheten på annat
sätt än att Anna och Nils och jag på morgonen hissade flagg för dem. men hvad var det nu?
som gjorde att skratten tystnade och leenden dogi bort. midtigenom det lysande tåget.
kom ett annat tåg en bår...en kvinna som blifvit öfverkörd af spårvagnen. ja så är det
i denna verld. löje och tårar....
tillbaka till menyn
 |
Doktor
Herr Josef Nilsson
Holbybrun badanstalt
Holsbybrun
Limhamn den 4,7 1910
Min älskade son Josef. innerligt tack för brefvet, det kära brefvet jag efter mycken väntan
fick från dig, du kan tro att det gjorde så godt, så att jag grät inte på hela den dagen,
men hela strumppåsen blef tom och alla strumporna lagade. du undrar om jag annars gråter,
oja, jag känner mig stundom mycket nertryckt, jag vet inte om det är mina nerver, eller de
många bekymmer (inte bröd bekymmer) eller vad, men ett är dock säkert, att endast i Gud
har min själ sin ro, endast hos honom har jag mitt fäste, endast där vid han hjerta
stillar sig alla stormar, och vid hans kors får jag kraft att kämpa, min strid till slut.
strider mot det egna jaget som ändå så ofta vill resa sig, ja ära vare Herens namn,
att hans nåd, räcker ändå till för allt
Ja vet du vad Josef, en sak som fröjdar mig så att jag inte kan omtala det, samt fyller
mitt hjerta med tack och lov, är din förlovning, o jag vet ju nu att inte jag ensam beder för dig
och jag vet så säkert att Gud skall väl signa dig, och föra dig på den rätta vejen inte allenast
i det rent jordiska, där jag vet att han vill gifva oss vad han ser vi kunna bära,
utan äfvn andliga välsignelser skall han skänka dig. ja detta är mitt fasta hopp med
afseende på dig Gud välsigne er, och ert förbund.
Men Daniel den unge mannen, han förorsakar sin mor bekymmer, tänk dig att han
varje kväll springer ute med en flicka som inte har det allra bästa rykte om sig;
utan som kan springa med vilken annan som helst, det är inte just egnat att, lugna
en mors, oro, men äfven honom får jag ju bära fram för min Gud i bön, han kan ju styra äfven detta till
det bästa. Daniel blef för övrigt flyttad upp i 3 klass, med vackra betyg, men som
sagt pojkstackarn är rent förvillad i den där dumma tösen men va skall man
göra åtet utan bedgas
Också vill jag tacka dig Josef på det allra innerligaste
för vad du gör för Nils. vet du jag är så glad för hans skull. och att han är hos dig, ja jag
skrifver ingenting, men jag tänker att du ändå förstår --,
tillbaka till menyn
|
och jag är glad så länge han får stanna,
men du får sjelf. säga ifrån när du vill han ska resa hem å för min del vet jag det är lugnast så länge han är hos dig.
och blir han bortskämd så rättar det sig nog igen. Wad mig beträffar så kan jag inte säga hur mycket jag
längtar, och önskar att få göra en titt upp till den härliga för mig så kära skogen, men far svarar
sitt obevekliga nej. om om någon ska resa så blir det jag ensam.(men vi får väl se, längre fram)
far har nu så mycket att göra innan han får allt klart med huset med rörledningar till
allting. och pengar vilja alla ha med det samma. så att det är ju inte underligt. om han ibland
förefaller lite nervös, för det gör han säkert. och äfven häruti vet jag att jag behöver
bedga om hjelp. och nåd så att jag måtte kunna vara honom till någon uppmuntran.
och det skulle jag nog kunna vara, om jag inte bara äfven jag alltid ville ha pengar af
honom, ack ja de pengarna -- -- --. nu får jag sluta med många kära helsningar från oss alla. Gud vare med dig
din Mor
|
|
| 
tillbaka till menyn
|
|
Limhamn 5/8 1910
Min kära älskade son, det är inte med den allra största glädge jag sätter mig ner och
skrifver detta bref. då jag så innerligt längtat efter. och gärna sjelf velat komma.
men är det inte så jämt i lifvet. åtminstone har det alltid varit så för mig. jag
tror ända sedan jag var sju år, att det ena jag vill, det andra jag skall. men det
gör ingenting Josef. ty du vet att för mig en liten stund med Jesus förändrar allt
och ger åt hela lifvet en ny och ljus Gestalt ja så har det varit och så är det
lofvat vare Herrens namn. Nu undrar du på varför jag denna gång har nämnt både
dig sjelf och mig: jo de e snickarnes skull. som inte äro färdiga. far hade räknat
ut att de skulle vara färdiga som i onsdags, och därför bestämde vi det till idag
(Hennes mor dog när hon var sju år)
|
men de har inte stängt av vinden och källaren och det kunna de inte utan att far
står öfver dem och när de blir färdiga då säger far att han skall resa, men då Josef är du
nog hemma, för min del har jag gort alla förberedelser till resan. jag har låtit
pressa fars kläder. och jag har köpt mig sjelf en fin vid linne rips kappa
och ny hatt. så nog skulle jag väl varit fin nog om jag kommit men farväl
med drömmen och naturen. jag skall förvandlas på minuten. i hast jag kastar på min grå. o fasa,
den är genombruten, ja jag sänder med detta bref mina käraste helsningar till dig. och
kommer vi så kommer vi inte men kommer vi inte så kommer vi. kan du räkna ut det......
tillbaka till menyn |
Limhamn den 10/12 10
Tack för brefvet, det gläder mig att höra att du har det så trefligt och att du sluppit från det
där tråkiga vindsrummet,
tro mig skulle du stanna länger där hade du fått lungsot för min del är jag inte glad. jag är stundom
ganska
bekymrad för lille Gösta, han har ju gått med en knuta på tandköttet hela hösten, och tandvärk.
nu så har jag hållit på med
att baka in i munnen med kamomillete i två dagar, ja så sjönk den knutan men nu har till min förskräckelse
en annan kommit vid sidan om vad kan det vara, och vad skall jag göra, skrif och säg mig vad du
tänker om det, jag är så bekymrad och så har vi fått kort från Linborg o det var på fars dag,
och där stod,
en uppmaning till oss att vi skulle låta höra av oss någon gång? alltså, har inte Elsa fått
mitt bref. naturligtvis skref ett annat med det samma och väntar nu på svar. Så kan jag ju också helsa dig
från Rabe
han har varit på Limhamn och åt middag hos oss i går han bad helsa dig att hans jenta kommer
till Stockholm på nyåret hon har blifvit antagen som Sofia syster. och han hoppades att ni någongang
komme att träffas vi blefvo på det hjertligaste inbjudna dit i sommar.
|
men vet du jag har alldrig känt mig så feg, ty jag kunde inte på villkor få fram att du var förlofvad,
det hade väl föresten inte korsat hans planer, men ändå. ja annars vet jag intet nytt allt
går sin gång Löfval är snart bra jag tror han är uppe nu, och jag tror att detta denna sjukdom
för honom varit af stor betydelse. jag har varit ganska klen i 14 dagar. men i dag känner jag mig bättre.
och far e glad och duktig. ja nu får jag sluta. men snälle Josef, tag inte illa upp en liten
påminnelse om mötena jag önskar så att du för någon timme ville och kunde slita dig ifrån
dina trefliga präktiga kamrater, för att lyssna till det predikade Gudsordet så kom jag
åckså att se i tidningen ett medelande som påminte mig om en liten dispyt som du och jag
hade om
ser du nu att jag hade rätt
det har jag alltid Josef. tro alltid din mor, så gör du klokt.
nu de allra hjertevarmaste helsningar från din mor till hennes bönser son......
tillbaka till menyn
|
Doktor
Herr Josef Nilsson
Bergsgatan 18
Stockholm
Limhamn den 15/12 10
älskade son, tack för att du är så snäll till att skrifva det är ju ovanligt för mig som vant mig vid,
att vara bortglömd (jag menar af Daniel) han har likväl nu låtit höra av sig och kommer hem i nästa vecka.
jag har nu fått kort från Elsa vari hon tackar för bjudningen och ville så gärna ha kommit men kunde inte
svika sin pappa under Julhelgen, då han inte har någon organist och hon spelar orgel och leder musikför.
jag tyckte det var ädelt handlat av henne, och jag förstår så väl vad ett sådant offer kostar henne,
|
men Gud välsigna henne, det är den bön som uppstiger ur mitt hjerta, äfven för dig min son;
jag hoppas föröfrigt att du kommer hem annars vet jag sannerligen inte om det blir riktigt jul,
här hemma, men vet du Josef jag tycker att du behöfver ju inte ta tvätten med hem för om du ska
vara så litet hemma lär vi inte ha ståh med tvätt, du ska få pengar af mig att betala den med.
och jag har tänkt att vi ska ha julkalas. samt bjuda Bert.. och Villkas på din födelsedag.
nu är det något annat, om du har sydsvenskan, så har du ju reda på att din far varit uppsatt
som kandidat till kommunalnämnden, men föll genom, med 3,014 röster mot 3,050 så att
Socialisterna segrade, valen på gick till klockan 2 på natten och många av de frisinnade och
konservativa tröttnade och gingo hem annars hade nog far gått igenom med stor majoritet.
och nu e gubbarna så forargade. så går det ju när inte hvar och en gör sin plikt, va far
beträffar skrattar han åt alltihop. han har ju aldrig sträfvat efter äreplatser, han trifs
ju så bra uppe på sitt salen, där är hans värld, och lycklig han. och tjenaren är ju inte
mer än hans Herre. här sänder jag dig nu några bitar urklipp så kan du ju se hur striden står.
Predikoturerna kan du ju sjelf se efter, det är en lokal ju i st Eriksgatan på Kungsholmen,
där Aug Berg predikar
din mor
skriv och tala om när du kommer
tillbaka till menyn
|
Limhamn den 8/1 1911 Söndag
älskade son, Gudvälsigne dig. och tack för brefvet, det var då för väl att du kom lyckligt i land,,
jag sof inte på många nätter, blott för att tanken att du möjligtvis vore på sjön, och i synnerhet nyårsnatten då det
stormade här alldeles förfärligt när så därtill kom att, det dröjde ganska länge innan du lät höra af dig men,
du tänkte naturligt vis inte på, att din mor var så orolig, som hon var, och det var föresten far med.......
.....men en sak som du inte talade om i ditt bref var julklapparna från oss, och jag undrar
om de har stannat i tullarnas händer, det var ju inte (som väl var) något dyrbart, men det var en lite låda med
de allra vackraste av våra af våra äpplen, jag sände dem blott för att du skulle få äta äpplen hemifrån.
ja äfven för att Elsa, och de andra skulle få smaka af våra äpplen,
|
men som sagt, de voro kanhända för
mycket frestande för ryssarna så att de helt enkelt åto upp dem, helst som där äfven var en liten Limhamnsask
med konfekt, och dito sockergrisar med mynt i trynet, den skulle Pastor L ha men dessutom
hade jag köpt en riktigt fin brun atomobilslöja som låg i en ask till Elsa.......
 tillbaka till menyn |
Limhamn den 23/1911
Alla Herren vägar äro godhet nåd och trofasthet.
Älskade son tack för tellgrammet det gladde din mor gamla hjerta så att du kom i håg henne på 50års dagen
ju att även Daniel kom i håg sig. men han som jag hade intrudoserat på det högsta och sagt, sänd nu tellegram
så jag får det, till festen som jag ska ha på kvällen och rätt nog kom det precis kl 8 på kvällen all vikt
någon fest firade jag likväl inte förrän i går eftermidag söndag, men det var en mycket treflig sådan, och Noren
läste upp alla tellgramen då,
på morgonen den 18, väcktes jag af den kära musikforeningen, med vi i dag vi gratulera.....
tillbaka till menyn
|
Limhamn den 13/2 1911
Min käre lilla, store lille Josef, tack för ditt bref, det kära
villket andades så mycken. barnslig tilgifvehet och sonlig kärlek. att det värmde och lifvade de gamlas
hjertan här hemma. det gör alltid dina bref, och far och jag sitta där med glädje och hjepas åt för att
hitta reda på, och inte gå miste om en enda tanke från dig, se det är så att du som är van att skrifva
latin och recepter, inte har så lätt för att skrifva så att vanligt folk har så lätt att läsa, men du
må tro att far och jag vi hjelpas åt (behöfver väl inte jag som är styvast) att leta reda på varenda ord,
så att intet går forlorat. och det göra vi som sagt med allra största glädje och intresse; mera svårt har jag
att förstå, det du verkligen är intresserad för vad jag har att skrifva om........
tillbaka till menyn
|
Limhamn den 10/3 1911
Käre son;Guds nåd vare med dig och bevare dig. -- -- -- --
Men, vad nu då? vad fattas? är det armen som är så dålig. eller är du annars sjuk;?
ja se där de frågor som ständigt oroar din mors hjerta. om dagarne, något måste det vara som
så plötsligt tagit bort lust och längtan efter, att upprätthålla konversationen, med oss här hemma.
är det andra ting som har dragit din längtan så hoppas jag att det inte äro några farliga sådana
som vill draga ner min gosse, vilken dock en gång så vackert stred under det tecken som lyser
med solens guld i Sverges fana?
Och inte kan jag heller, nej jag vill inte tro att min son på något sätt har blifvit stött eller
förnärmad på sin lilla mor. jag vet ju heller inte varmed jag skulle ha sårat eller stött
honom, åtminstone (var jag alldri tänkt att göra det. jag har visserligen i tankarna
genomgått mitt senaste bref. jag talade vist något om läkaren rättigheter, har jag sårat
han doktorn så förlåt.) vill. i sammanhang härmed underätta dig om att medlet bekom Artur
väl.vad det nu var. det hade varit mycket smärtsamt.......
.......men nu återgår jag till vår lilla tvist din mor är allt lite skarpsinnig. och kanhända behövs
dett inte så mycket af det slaget, men då vill jag blott till sist säga det Josef
att om du tyckte illa om, att Tillda fick höra ditt bref. så kunde du ha skrifvit och
grälat för det istället för att så här molltiga det har gjort mig så ont, jag var ju
nästan bortskämd med bref. och så nu gå här i ångest och väntan, och nu tränger sig den
tanken åter på mig kanhända, är han sjuk, kanhända gör jag honom orätt, förlåt din mor
i alla fall, och skrif snart, många helsa. flera nyheter nästa gång
din Mor
som beder
tillbaka till menyn
|
|
Limhamn den 27/3 1911
Käre son;Guds nåd vare med dig och öfver dig. -- -- -- --
Tack för brefvet som vi i dag fick från dig. det är ju snällt af dig att fastän du har så brått om du
ändå ger dig tid att skrifva hem. jag tycker så mycket om att höra dig tala om vårblommor, som hysa i
solens guld samt om gnistrande snö och vinterväder i vitaste vitt, af kristaller vilket vi ha
så litet i våra bygder, en grå tungkall disig blåsig dimma ligger mästa dels öfver vårt samhälle
i vår, men någon gång tittar dock solen fram äfven här och då blir man gu så glad. då är det som allting
blommor gräs ja äfven de små barnen sträckte sig upåt för att dricka lif och helsa ur dess lifgivande
strålar, likasom min själ sträcker sig mot nådens rika värma strålar. jag har varit nere
i trädgården i dag och sett mig om, det är ingen tidig vår i år, men likväl är det så fint att se hur
Gud låter de små plantorna spira upp ur jorden sköte, snödroppane äro utblommade, men krokuserna börga
visa sina gula och lilafärgade kalkar, så att man ser att det i allafall är vår, och jag tänker
att om solen vill skina några dar så få vi påsklillger tills Elsa och du komma hem till påsk.....
|
.....nu vill jag innan jag slutar detta bref, vill jag säga dig en sak Josef, och det är att jag alls
inte tycker om din värdinna, hon förefaller mig att vara vad vi på ren skånska kalla tosa förlåt
uttrycket, men det kunde ju vara värre, att bjuda på snus och och ställa till med kaffe rep i alla väder,
tycker jag passar mindre för en verkligt fin värdinna, och denna vänlighet,, påminner mig så
mycket om ulvar i fårakläder, du är tjugosex år nu, men Josef lille du har ännu inte sett
lifvet från alla dess sider, och beder jag dig, att vara på din vakt. ack min egen lille gosse
som jag dagligen bär fram för för min Gud i bön, den Gud som var hans barndoms, sol, ack lille du
det gäller nog ändå att göra som det står i den där gamla sången,
Waka själ och bed,
och till strid dig red,
vet att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran.
sådan är han sed,
vaka själ och bed
tillbaka till menyn
|
